Dock är det förslag som NCC lämnat in till byggnadsnämnden så undermåligt att om det går igenom kommer det allvarligt skada parken och inte heller bidra till en levande stadsmiljö.
Om jag fått en rapport av lika låg kvalitet från en kemistudent hade jag gett RETUR skrivet i stor röd fetstil för att visa att en rejäl förbättring krävs innan den godkänns.
NCC vill bygga bostadshus i parkens utkant, dock inte i dess absoluta ytterkant, och parken kommer omgärdas av byggnader till 75 procent så att den blir nästan osynlig från gaturummet. De nya husen skall ha 250 lägenheter och planeras till sex-sju våningar i en stil som sannolikt blir nyfunkis. Det riskerar bli en lika monoton bebyggelse som det angränsande Fyrisvall, som Thärnström, Karlsson och Heyman på UNT Debatt den 18/7 beskrev som ett exempel på Miljonprogrammet version 2.0.
NCC vill alltså bygga en mur av hus där murens höjd satts till högsta rekommenderade för bebyggelse i Uppsalas centrala delar.
Förslaget kommer att skapa ett instängt parkgetto där nog bara en inbiten exhibitionist vill sola en varm sommardag och där grilloset kommer att ligga mycket tungt på kvällen.
De stora byggbolagens strävan att maximera avkastning, kombinerat med slentrianmässiga, enformiga 6- och 7-våningskaserner i nyfunkis, göder med rätta det reflexmässiga nej-sägandet, så kallad nimbyism (nimby = not in my backyard = inte på min bakgård). Förmodligen värvas nu nejsägare från grupper som normalt är positiva till nybyggen och förtätning men som tröttnat på det monotona som byggs. Detsamma gäller om man bebygger parker och strövområden men lämnar närliggande parkeringar och meningslösa gärden och gräsplättar orörda.
Så vad kan göras? Vi i Uppsala kan bidra med förhoppningsvis konstruktiva, ibland okonventionella, förslag om hur vi kan bevara våra parker, grönområden och historiska miljöer i stort sett intakta samtidigt som staden byggs tätare, mer miljövänlig och arkitektoniskt varierad. I fallet Seminarieparken behöver man hitta alternativa platser för en del av NCC:s föreslagna byggande, och det följande är en lekmannamässig skiss.
I närheten av Seminarieparken finns två parkeringar: en i norr intill Fyrisån och till för Fyrishovs besökare, en annan i sydost tillhörande Fyrisskolan. Båda parkeringarna bör enligt min mening utnyttjas för bostadshus samtidigt som man bygger flerplansgarage under. Det blir därmed möjligt att komma upp i NCC:s ursprungliga önskan om 300 lägenheter i Seminarieparksområdet, samtidigt som parken inte överexploateras. För att tillföra fler parkeringsplatser skulle ett stort garage kunna anläggas under Ringgatan.
För att Seminarieparken ska bli en attraktiv del av stadsrummet bör den omgärdas av byggnader till maximalt 40-50 procent, och för att leda in i parken kan man lämna en riktigt bred öppning vid Ringgatans södra del. Alla nya hus kan placeras längs parkens absoluta ytterkant, på delar som saknar träd, och i bottenplan har de förhoppningsvis lokaler för affärer, restauranger och kulturell verksamhet som stärker stadskänslan och ger en livfull miljö.
Husen i området bör ritas i varierande stilar och höjder, och låt något av dem vara lika fantasieggande som exempelvis det Dansande huset i Prag.
Ett karaktärshus av samma kaliber kan förslagsvis placeras på Fyrishovs parkering, en plats där det kommer att samspela i stället för att konkurrera med Seminariebyggnaden. Anlägg privata trädgårdar på hustaken så att parkkaraktären förs uppåt, och bebygg den onödiga gräskil som nu finns i korsningen Ringgatan-Fyrisvallsgatan och inte den parkdel mot Rektorsvillan där några av de allra lummigaste träden står.
Öka parkens synlighet från Ringgatan genom breda pelararkader i husens bottenplan, och skapa en stor portal runt det äppelträd som står närmast Ringgatan. Anlägg en damm med stor fontän på en del av Seminariets nuvarande parkering, och låt Rektorsvillan inrymma en restaurang, en restaurang vars uteservering lockar under vårdagar och sommarkvällar.
Ambitionen bör vara att skapa en riktigt spännande, annorlunda och populär stads- och parkmiljö i och runt Seminarieparken, att utveckla parken till en lummig och inbjudande krater som blir en aktiv del av Uppsala och som bidrar till att locka fram den espri som Ivo Zander efterlyste på UNT Debatt den 11/8.
Att utforma den framtida inspirerande miljön runt Seminarieparken blir ett riktigt eldprov för svensk arkitektur och ingenjörskonst. Ett eldprov parken är mycket väl värd!
Henrik Ottosson
arkitektur- och stadsplaneintresserad docent i kemi
UNT 5/9 2009
arkitektur- och stadsplaneintresserad docent i kemi
UNT 5/9 2009