Kortfattat innebär förslaget att reklam för modersmjölksersättning riktad till allmänheten ska förbjudas. För packningarna ska märkas med varningslappar och amningens fördelar ska framgå. Detta kan låta harmlöst. Visst borde dessa företag, som bettett sig så illa i tredje världen, ha begränsad rätt att nå oss konsumenter med sina förskräckliga budskap?
Nej.
Med den argumentationen borde även cigarettreklam, alkoholreklam och reklam för receptfria läkemedel förbjudas.
I praktiken kommer lagförslaget innebära att en redan stigmatiserad grupp, flaskmatande föräldrar, blir ännu mer utsatt. Så här ser det ut idag: det är mycket svårt att få information om modersmjölksersättning och dess kringprodukter för föräldrar som ofta desperat behöver den. Istället tvingas de vända sig till företagens hemsidor, som bara släpper igenom information till vårdpersonal. Vårdpersonal som i sin tur inte vågar informera på grund av okunskap och rädsla för att bli anklagade för att marknadsföra. Till slut måste alltså en förälder låtsas vara vårdpersonal och själva höra av sig till storföretagen för att eventuellt få svar på sina frågor. Ni hör ju själva hur absurt det är. Genom lagförslaget kommer det här att befästas. Förbud mot marknadsföring utan att tydliggöra vad marknadsföring är kommer att strypa informationskanalerna ytterligare. Man kan inte stifta en ny lag utan att analysera dess konsekvenser. flaskmatade föräldrar har behov av saklig information om innehåll, tillredning och matning med
modersmjölksersättning. Var
gränsen går mellan marknadsföring och information MÅSTE klart definieras.
Men det är ganska typiskt också, en lag ska bidra till hur kvinnor ska bestämma att göra med sina egna kroppar. Man ska inte kunna låta bli att amma utan att först fråga medicinskt kunnig personal, utan att varje gång man ska köpa sitt barns mat få veta att de inte duger att ”amningen är överlägsen” (ja detta står också i lagförslaget) och att de inte själva kan bedöma vad som passar livssituationen bäst.
Som representant för flaskmatade kvinnor blir jag ofta skrattad åt och ifrågasatt. Om jag inte blir anklagad för att vara sponsrad så är det en icke-fråga jag jobbar med, en fråga som inte är relevant eftersom den stora majoriteten av svenska kvinnor ammar. Men de som inte gör det, för dem är den här frågan livsviktig. Lika många som skrattar åt mig och suckar, hör av sig för att de inte har någon annanstans att vända sig, för att de blivit ifrågasatta på grund av flaskmatningen, för att de mår dåligt, har skuldkänslor och behöver hjälp. Det finns många kvinnor som känner sig pressade av samhälleliga normer som finns kring
amning och tvingar sig att amma mot sin vilja och trots att de har stora problem. Mörkertalet är stort eftersom det saknas forskning på området och problemet är omgärdat av tabu. Det är för dem vi fortsätter kämpa. Oavsett om lagen röstas igenom eller inte. Och nej, vi får inte betalt för det.
Johanna Stenius
journalist och sekreterare i Föreningen Flaskmatning i Sverige
UNT 28/11 2013