Det som upprör mig mycket och som jag är så arg på är att den borgerliga regeringen infört avdraget för läxläsning, så kallade läxrut. Lika arg som många lärare, som Skolverket, som föräldrar som ser att barnen halkar efter i skolan, men inte har råd att betala för att läsa läxor ens med avdragsmöjligheter.
Det är det mest orättfärdiga användandet av våra gemensamma skattepengar man kan tänka sig, att medvetna föräldrar, oftast i städer och med rätt inkomster, får skattesubventioner för att beställa läxläsning till sina barn. Det betalas av dem som inte har råd genom våra gemensamma skattepengar. Konsekvenserna i välfärden blir att vår gemensamma skola monteras ner, klasserna blir större och större, barn i behov av särskilt stöd nekas detta och många lärare flyr från yrket. Det är inget annat än en skandal av stora mått.
Trots att båda lärarfacken under remissrundan gick ut och tyckte att resurserna behövs bättre i skolan, trots att Skolverket varnade för risken för segregation innan det infördes och i dag visar på konsekvenserna och trots att nationalekonomen Jonas Vlachos har visat att skattesubventionen för en enda läxläsningstimma skulle räcka till fyra lektionstimmar i skolan, så införde regeringen det.
Alla vet att vi alla förlorar på ökade klyftor - även de mest välbeställda förlorar faktiskt på det. Så varför har regeringen infört ett så orättvist avdrag? Varför satsar man inte på ökade resurser till skolan?
Till fler lärare? Till mindre klasser? Till läxläsning för alla?
Nu ökar de kommersiella läxläsningsföretagen sina omsättningar med rekordfart. Detta sker alltså med hjälp av allas våra skattepengar och genom borgerliga politiska beslut. Det är ett skolexempel på fel använda pengar, på fel styrning.
I stället borde regeringen ha lagt pengarna på ökade statsbidrag till kommunerna så de får möjligheter att anställa fler lärare, minska klasstorlekarna och satsa på de ideellt arbetande organisationerna som gör ett fantastiskt bra arbete med just läxläsning för alla barn. Inte bara för några få som råkar ha turen att ha föräldrar med tillräckligt tjocka plånböcker.
Vad säger de borgerliga riksdagsledamöterna från Uppsala län? Är detta det mest effektiva sättet att använda skattepengar på? Gynnar avdraget allas möjligheter till en jämlik utbildning som är nyckeln till att jämna ut livschanser? Ökar det skolornas möjligheter att arbeta kompensatoriskt? Vill ni verkligen ha ett system som är beroende av att föräldrarna ser till att barnen klarar av skolan? Och vad menar ni iså fall ska hända med de barn som inte har föräldrar som förstått sin egen roll i detta orättfärdiga system?
Tycker ni att det är rätt prioritering med ytterligare ett bidrag till dem som egentligen inte behöver mer bidrag? Känns det bra att vara företrädare för partier som satsar på bidrag till de mest välbeställda?
Jag blir ärligt ledsen och förbannad över att se hur den borgerliga politiken systematiskt ökar klyftorna och minskar allas möjligheter till att leva ett bra liv, byggt på en bra skola med många möjligheter.
Vi behöver stora satsningar på välfärden, på att göra skolan bättre, inte mer av bidrag till de mest välbeställda.
Agneta Gille
riksdagsledamot (S)
UNT 6/9 2013