För några år sedan firades Carl von Linnés 300-årsjubileum med pompa och ståt. I Uppsala trängdes Japans kejsare och andra storheter för att uppvakta vår internationellt mest kände vetenskapsman. Men sedan dess har det burit utför med de svenska Linnéminnena. En ekonomisk kris beroende på aktiemarknadens fluktuationer har medfört att Linnémuseet i Uppsala utsatts för drastiska personalnedskärningar. Museets professionella personal, en intendent och antikvarie, har sagts upp. Någon ny museiprefekt har inte tillsatts.
Det finns nu två helt motsatta uppfattningar om hur man ska hantera den kris som uppstått. Styrelsen för Svenska Linnésällskapet tror att man kan spara sig ur krisen. Tanken är att detta museum i världsklass ska drivas vidare genom frivilliga insatser och genom att köpa in tjänster från andra museer. Först när man kommit till botten avser man på allvar börja söka pengar för att om möjligt kunna bygga upp verksamheten igen.
Många av oss medlemmar är av den motsatta uppfattningen. En sådan svältmetod riskerar att långsiktigt skada Linnémuseet och göra det svårt att komma igen. Att spara pengar genom en svältkur är en lättköpt men dålig idé. Den präglas av uppgivenhet och så vinner man inga sponsorer. Vad som nu krävs är att man startar en sponsringskampanj. Det är ju ändå ett världsnamn vi talar om. Hur svårt kan det vara – om man har lite entusiasm och tro på verksamheten – att få stöd för ett så unikt kulturarv som Linnémuseet?
Låt oss ta ett litet men framgångsrikt exempel. När universitetsbiblioteket för en tid sedan ville köpa tillbaka det stulna exemplaret av Newtons Principia bildades snabbt en organisation med namnet American Friends of Uppsala University. Syftet var att amerikanska donatorer därmed skulle kunna använda de generösa avdragsregler som där finns för gåvor till ideella ändamål. Det gällde alltså en enda bok! Här är det ju mer som står på spel. Och dessutom finns i fallet Linnémuseet många andra länder där man också kan hitta villiga donatorer. Det saknas dessutom inte världskända namn som kan medverka som garanter för en sådan fundraising.
Tänk bara om den japanske kejsaren, som dekorerades i samband med jubileet 2007, ställde upp som beskyddare för en sådan kampanj!
Men sådana argument biter inte på Linnésällskapets nuvarande styrelse. Med en till tjurighet gränsande envishet biter man sig fast vid att ”först ska ekonomin vara i balans”. Men en verksamhet som Linnémuseet kan aldrig spara sig i balans. Den kräver tillskott av nya medel. Den kräver en styrelse som lägger all sin kraft på att hitta finansiärer, inte en som nöjer sig med att avveckla verksamhet. Den kräver kompetent personal med erfarenhet av museiverksamhet, inte amatörism.
Medlemmar som på medlemsmöten framför sin oro och vill ha information om vad som är på gång snoppas av. Handlingar hålls hemliga som om det vore ett privat företag. Man sluter sig inåt. Svenska Linnésällskapets är på en farlig resa nedåt. Låt nya krafter som tror på att man kan vända utvecklingen ta över innan det är försent!
Catharina Söderbergh
medlem i Linnésällskapet sedan 1999
UNT 10/5 2013