Många kommuner brister i arbetet med utsatta barn och unga, det visar ny statistik som presenteras i morgon. Barn som kan behöva hjälp upptäcks inte, deras vård- och behandlingsinsatser avbryts, många gånger av ekonomiska skäl menar vi. Och barnens åsikter dokumenteras inte när insatser utvärderas. Så får det inte vara i ett modernt samhälle; vi efterlyser diskussion och samarbeten över parti- och myndighetsgränser så att alla barn ska få rätten till ett bra liv.
Vid ett seminarium under politikerveckan i Almedalen så kommer delresultat från Humanas barnbarometer att presenteras. 150 kommuners arbete med barn och unga i utsatta situationer har undersökts. Studien, som bygger på en enkätundersökning till ansvarig för individ- och familjeomsorgen i landets kommuner, visar att mer behöver göras inom så väl förebyggande arbete som inom behandling och utvärdering av insatser.
Endast tre av tio granskade kommuner uppger att det alltid genomförs barnutredning när vårdnadshavare utreds enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård eller lagen om vård av missbrukare. Båda dessa lagar rör personer som ofta har stora problem med att klara sin egen eller andras säkerhet. I de fall dessa personer är vårdnadshavare, så bör barnets behov av stöd alltid utredas. Ibland går det snabbt att komma fram till att insatser inte behövs då barnets bästa redan är tillgodosett. Men vi vet att det många gånger finns behov av extra stödinsatser för barn till föräldrar som har mycket svåra problem med sin psykiska hälsa eller med missbruk.
Att så många kommuner inte har som rutin att utreda barns behov är dock inte bara kommunernas eget fel, utan också en fråga om samverkan. Flera av kommunerna uppger i studien att det sällan kommer till deras kännedom när en vårdnadshavare utreds enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård. Det finns anledning att se över hur Socialstyrelsen kan säkerställa att det kommer till socialtjänstens kännedom när barn riskerar fara illa då föräldrar har svåra psykiatriska problem.
Vår undersökning visar också att i drygt åtta av tio av de granskade kommunerna har det under de senaste två åren förekommit att insatser för barn har avbrutits före planerat avslut. I vissa fall sker det eftersom insatserna från början var tillfälliga och i andra fall för att barnen helt enkelt inte trivs eller fungerar i den miljö som placeringen skett i.
Men siffran är så hög att den inte enbart kan förklaras utifrån de anledningarna och bör ses som en möjlig signal att placeringar avbryts av ekonomiska skäl, något som vi många gånger bevittnat. Samhällsekonomiskt är det bevisat att detta är en kostsam, kortsiktig lösning samtidigt som det för det enskilda barnet innebär att han eller hon går miste om fungerande insatser över längre tid, och därmed en lyckad vård och behandling. Ett barn som placeras på en behandlingsenhet har ofta upplevt många år av otrygghet, våld och försummelser av olika slag. Läkande insatser tar tid, då barnets tillit är skadad i grunden, och därför behöver relationer till goda vuxna få pågå så länge barnet behöver få känslan av att det kan lita på en vuxen människa.
Vi ser brister också när insatser för barn och unga ska utvärderas. Nära var femte granskad kommun uppger att de sällan eller aldrig dokumenterar barnens åsikter när utvärderingar av behandlingsinsatser genomförs. Svensk och internationell lag säger att barnens bästa ska beaktas i alla beslut; då borde det också vara en självklarhet att barnens åsikter finns med när insatser som berör barnen själva ska utvärderas och ligga till grund för socialtjänstens fortsatta arbete.
Barn som redan känner sig svikna av vuxna i sin närhet måste få stöd av samhället. När vuxenvärlden runt barnen kollapsar måste samhället upptäcka dessa barn. När barn får insatser måste de vara långsiktiga och utgå från barnets bästa, inte från kommunens budget. Och när insatser utvärderas så ska det vara självklart att den viktigaste rösten i en utvärdering kommer från barnet självt. Samhället har inte råd att brista i sitt stöd till barn i utsatta situationer. Det måste finnas en plats för alla barn.
Annicka Lang
Psykolog och behandlingschef, Humana Individ och Familj
Sara Thiringer
Förbundsordförande Rädda Barnens Ungdomsförbund
UNT 2/7 2013