Av Sveriges grundlag framgår att det samiska folket ska ha samhällets stöd för att bevara och utveckla sitt kultur- och samhällsliv. Ingen lag eller bestämmelse får innebära att någon missgynnas för att hen är same.
Samerna har rätt att bedriva renskötsel och den rätten ska regleras i lag. Detta står klart och tydligt i regeringsformen. Det följer också av internationella traktater, som Sverige har skrivit på.
Men hur ser verkligheten ut?
Nyligen hölls på Uppsala universitet ett internationellt seminarium om urfolks kamp för att freda miljö och mark de av ålder bebott och brukat. Man fick se en film om hur miljöaktivister och samer i somras ville hindra provborrningar och gruvprospektering vid Kallak, Jokkmokk. Sametinget krävde ett stopp för allt sådant även i Rönnbäck, Tärnaby åberopande svensk grundlag och internationell rätt.
Dagens konflikt mellan gruvexploatering och samerätt är långt ifrån den första, som väcker frågor om grundlagsskyddet för samers rätt.
För att belysa samernas rättigheter och deras möjlighet att hävda dem i dagens Sverige ordnades ett seminarium i Östersund den 6 september i år av Stiftelsen Rättstatens Vänner.
Inledare var före detta justitierådet och professorn Bertil Bengtsson, som påpekade att samerna enligt vad HD funnit kan ha såväl äganderätt som bruksrätt enligt urminnes hävd till renbetesmarker. Men de saknar, till skillnad från andra medborgare, ¬reella möjligheter att hävda sin rätt om de tillfogas olägenheter av markägare och andra.
Lagändringar om jakt och fiske på 1980- och 1990-talet, genom att uttalanden i förarbetena inte återspeglats i lagtexten, har gjort det möjligt att utan ersättningsskyldighet inkräkta på samiska rättigheter. Denna ordning betecknades som bisarr ur bland annat författningsrättslig synpunkt.
Professorn i kulturantropologi Hugh ¬Beach, som forskat på renskötande folk från Alaska till Sibirien, påpekade att fastän samernas rättigheter på olika sätt erkänts av myndigheterna i vart fall sedan tidigt 1600-tal så har dessa och den samiska kulturen behandlats som en marknadsfråga. Marknadskrafterna tränger successivt ut både rättigheterna och kulturen. Lotta Omma, praktiserande psykolog i nordliga kommuner och gift med en renskötare, redogjorde för sin forskning om unga samers situation och mentala hälsa.
Omkring hälften av dem hade i skolan – även av lärare- och i andra sammanhang – diskrimineras och blivit illa behandlade därför att de är samer. Det finns en oroande självmordfrekvens bland unga renskötare.
Det redogjordes för mångårig internationell kritik mot svensk samepolitik främst från den FN-kommitté som övervakar hur staterna följer konventionen mot rasdiskriminering. Kommittén har efter sin senaste granskning i augusti i år rekommenderat Sverige: att i ny lagstiftning fastställa samernas rättigheter; att garantera deras rätt till ”fritt, föregående och informerat samtycke” närhelst deras rättigheter kan påverkas av projekt på mark, som av hävd varit deras; att kompensera renskötande samebyar för skador som tillfogas genom den svenska rovdjurspolitiken; att bidra till ett snart antagande av den nordiska samekonventionen och att ansluta Sverige till ILO:s urfolkskonvention nr 169 av år 1989.
ILO antog efter medverkan av bland annat svenska delegater denna konvention om urfolks rättigheter med tonvikt bland annat på rätten till mark som de av hävd ägt eller brukat och med särskild hänsyn till nomadiserande levnadsssätt, som till exempel renskötsel. Norge och Danmark har antagit denna konvention och Finland har sagt att det ska ske strax, men Sverige sölar ännu efter ett kvartssekel.
Förslag till en nordisk samekonvention mellan Norge, Sverige och Finland finns färdigt sedan 2005, då godkänd av sametingen. Först 2011 inleddes förhandlingar mellan de tre staterna. Vid seminariet redogjorde Carina Mårtensson och Lars Anders Baer, som är bland regeringens respektive sametingets representanter i den svenska förhandlingsdelegationen. På grund av förhandlingssekretess kunde de inte säga mycket, men meddelade på fråga av sametingets ordförande Stefan Mikaelsson, att man kanske kunde hålla denna konvention öppen för tillträde även av Ryssland, så att den kan komma även samerna på Kolahalvön till godo.
Lotta Omma, Stefan Mikaelsson och andra samiska deltagare förstärkte den kritiska och pessimistiska grundstämningen i anledning av bristen på politisk vilja att i effektiv lagstiftning garantera samernas grundlagsfästa och internationella rättigheter som Sveriges medborgare och urfolk. Mikaelsson yttrade att en kultur inte kan överleva på museum, och att det föreföll honom som om många svenska politiker såg det som politiskt själmord att driva frågor om samernas rättigheter.
Om det ligger mer än ett uns av sanning i dessa tankar, och det lär det göra, så kan man knappast hoppas på någon bättring före nästa års val.
Däremot borde de, som efter detta val blir ledamöter i konstitutionsutskottet kunna räcka varandra händerna över partigränserna och se till, att just konstitutionen följs även när det gäller samerna. Det skulle ingen förlora på.
Om inget görs eller väntan blir för lång kan vi förvänta slutet på såväl renskötseln som den samiska kulturen. Det vore olyckligt, även med tanke på att man i vårt land ofta säger sig värna mångfald och mångkultur.
Peter Nobel
jur dr och f d generalsekreterare i Svenska Röda Korset
UNT 3/11 2013