Plakat, målade ansikten, Kerrytröjor, Kerryknappar, ett stort och stojigt engagemang som visar att valtemperaturen är på väg mot toppunkten. John Kerry har draghjälp av många av de stora i amerikansk showbiz. Dragplåster denna gång var Bette Midler och Bruce Springsteen. Men innan mötet kom så långt fick smärre och mer lokala potentater ta plats på scenen och göra sitt bästa för att få publiken i stämning.
Early vote, förtida röstning, var det budskap som hamrades in. Valdeltagandet väntas bli högt, eftersom många registrerat sig för att rösta. För att undvika alltför långa köer på valdagen och minska verkningarna av förväntade förvecklingar, uppmanas folk att i så hög grad som möjligt rösta i förväg.
Efter Bette Midler och en svart kongressman var det dags för The Boss - Bruce Springsteen, iförd jeans och mörk blazer. Springsteen sjöng Promised land och No Surrender. Men framför allt höll han en kort och mycket välformulerad plädering för Kerry. I detta lilla tal, som var ovanligt eftersom han inte har för vana att vara politisk, hävdade han att "de amerikanska värderingarna står på spel i valet" och argumenterade för miljön, "ekonomisk rättvisa och en vettig och ansvarsfull utrikespolitik". Och när publiken nu var maximalt uppvärmd blev det så dags för demokraternas presidentkandidat John Kerry att ta över scenen.
Kerry är förvisso ingen karismatisk eller ens stor talare. Han brukar beskrivas som stel och med svårigheter att nå kontakt med publiken. Men denna publik älskade både honom och det han hade att säga och dess värme fick Kerry att både tina upp och komma loss. Den roligaste passusen var följande:
- Jag må kandidera till posten som president, men vi vet alla vem som är den verkliga Bossen. När George Bush fick höra att jag skulle resa ut med The Boss trodde han att det var Dick Cheney (d v s den sittande vicepresidenten).
Men det var också nästan den enda elakhet som Kerry tillät sig mot Bush. Han talade länge, nästan en halvtimme, och med förhållandevis få slagord.
Kampen mot terrorismen och kriget i Irak var ett dominerande tema, eftersom Kerry beskyllts för svaghet och vacklan på dessa punkter. Han lovade en "smartare och hårdare kamp mot terrorismen, så att Amerika blir säkrare än under George Bush". För att uppnå det behöver man "slå till mot terroristerna innan de slår till mot oss". Och det klarar man genom ett intensifierat samarbete med alla världens länder för att få fram bästa möjliga underrättelseunderlag. Kerry gav Israel ett mycket starkt stöd. USA har "ingen starkare allierad än Israel" i kampen mot terrorismen, sade han. Och han lovade att ställa arabländerna till ansvar "bättre än Bush". Det blir inte så lätt att ställa krav på Israel efter en sådan lojalitetsförklaring in blanco.
Han kritiserade Bush för att vara den första president på 70 år under vars mandatperiod antalet jobb minskat och han lovade att aldrig privatisera socialförsäkringarna. Han argumenterade för lägre skatter för medelklassen och högre för de allra rikaste.
I en något slirig formulering protesterade han mot att Bush gynnat företag som flyttat jobb till utlandet. Å andra sidan pläderade han starkt för satsning på vetenskap och ny teknik - som ger nya, bättre betalda jobb än de som förlorats. Allt hälsat med applåder, som dock övergick i ovationer när han läste upp ett ganska långt avsnitt på spanska. Miami betraktas inte för inte som "Latinamerikas huvudstad".
Kvällens fyndigaste knapp hade budskapet "Buck Fush". Vilken grovhet som därmed nödtorftigt kamouflerades får den skarpsinniga läsekretsen räkna ut själv.