Sverige har världens näst bästa högskolesystem enligt det internationella nätverket Universitas 21. Högre utbildning i Sverige står på en mycket stabil grund. Men det finns en risk att vi vilar på gamla lagrar och att vi har dålig beredskap för framtidens utmaningar.
Vi kan redan se att studenters läs- och skrivkunskaper inte alltid räcker, och enligt Pisa kommer problemet att förvärras. Uppgifterna för svenska högskolor har blivit för många.
Bakom Universitas 21 står ett nätverk med 27 toppuniversitet och de rankar universitet i 50 nationer. Lunds universitet är enda svenska medlem. Rankingindustrin är i dag omfattande och omdiskuterad, men det är ett nytt intressant drag att ranka själva utbildningssystemen och inte bara de enskilda universiteten.
U21-rankingen bygger på ett ovanligt mångsidigt spektrum av faktorer som befordrar ett gott högskolesystem. Fyra områden med totalt 22 parametrar mäts: resurser, högskolemiljön, samverkan och resultat-output.
Det blir en intressantare bild av universitetsvärlden när man inte stirrar sig blind på antalet citeringar, utan också exempelvis ser på andel kvinnor i lärarstaben, hur mycket webbsidor nyttjas av omvärlden, hur stor andel av befolkningen som genomför högskoleutbildning och hur välfungerande kvalitetskontrollen är.
Men det starkaste skälet till att Sverige lyckas så väl är att landets storlek är en parameter i mätningen. Det är helt enkelt så, att Sverige, med sina 9,5 miljoner invånare, har en mycket stark och välutvecklad högskola.
I förhållande till vår storlek är vi överrepresenterade med universitet på de etablerade rankinglistorna som Shanghai Jiao Tong, Times Higher Education, QS och det nya Webometrics. Av U21-undersökningen framgår till exempel att Sverige är det land som producerar flest forskningsartiklar av alla länder, i förhållande till befolkningsstorlek.
De snabbväxande ekonomierna i Sydostasien, som ofta beskrivs som ett ”hot”, kommer inte till sin rätt i den här typen av undersökning. Även om de sätter in stora resurser i sin högskola så räcker det inte, eftersom miljön, strukturen och regelverket som resurserna används inom är svagare. Samhällets ekonomiska tyngd över lång tid har betydelse.
Vi ska självfallet vara stolta över vårt gedigna system, men det finns också orosmoln. Lärosäten har flera gånger rapporterat om svenska studenters oförmåga att förstå avancerad text och uttrycka sig skriftligt.
Den senaste Pisa-undersökningen visar att problemet inte är övergående – tvärtom. God läs- och skrivförmåga är en förutsättning för all högre utbildning och det ställer högskolan inför stora utmaningar om de ska ta emot studenter som är sämre förberedda.
Universitetskanslersämbetet genomför en hård granskning av högskolan – håller utbildningarna tillräckligt hög kvalitet? Bedömargrupperna använder flera underlag men studenternas examensarbeten – som oftast är skriftliga – är ett av de viktigaste underlagen.
Vår granskning har lett till att var femte utbildning getts omdömet bristande kvalitet och därmed verifierat den problematiska bilden.
Men en uppföljande granskning visar också att svenska lärosäten på kort tid förmår att analysera brister och förbättra utbildningen så att den uppnår hög kvalitet. Också stabiliteten och förändringsförmågan i den svenska högskolan verifieras.
Sverige har världens bredaste högskola – nästan all eftergymnasial utbildning organiseras inom högskolan. Däremot liknar Sverige andra länder i att förväntningarna på att högskolan ska bidra med lösningar på en mångfald samhällsproblem. Alla politikområden intresserar sig för hur utbildning och forskning kan bidra till välfärd och hållbar tillväxt. Det är självklart mycket positivt att förtroendet för högskolan är stabilt och högt. Men förväntningarna och kraven kan bli för höga när den fungerar som ”ein mädchen für alles”.
För att möta utmaningar som finns redan i dag måste högskolans kärnuppgifter – utbildning och forskning – återupprättas.
En arbetsfördelning bör göras av vilken utbildning som ska genomföras av högskolan och vilken utbildning som görs bättre av andra organisationer, t ex yrkeshögskolan. Det måste ges bättre möjligheter för högskolor att profilera sin verksamhet. Resurser måste allokeras så att de utnyttjas på bästa sätt – för ambitionerna med högre utbildning i Sverige är och ska även fortsatt vara mycket höga.