Äldreomsorgen står inför stora utmaningar. Vi lever allt längre och ställer allt högre krav på kvalitet och tillgänglighet. Det är en fantastiskt positiv utveckling, främst driven av välfärd och ekonomisk utveckling. En konsekvens är dock att det behövs ett svar på frågan: vad krävs för att vi ska kunna behålla en gemensamt finansierad, värdig, jämlik och trygg äldreomsorg.
Kristdemokraterna tillsätter nu fem arbetsgrupper för att utveckla den kristdemokratiska politiken inför 2014. En grupp har, mot bakgrunden ovan, uppdraget att arbeta för fortsatt utveckling av äldreomsorgspolitiken.
Äldreomsorgen har genomgått stora förändringar under alliansens regeringstid. Viktiga beslut har fattats om resursförstärkningar, valfrihetssystem, kompetenssatsningar, anhörigstöd, demensvård och tillsyn, för att nämna några områden.
Men viktigare än något annat är den nationella värdegrunden i äldreomsorgen. Lagen pekar tydligt ut en målsättning, den äldre personen ska kunna leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Detta innebär ett skifte av tankemönster och föreställningar. Den äldre är en person i all sin rätt med individuella behov som inte kan tillgodoses i en mall, i ett kollektivt standardbeslut.
Välbefinnande och värdighet förutsätter alltså bland annat goda möjligheter till självbestämmande och delaktighet. Men vårt land löper nu av allt att döma stor risk att gå en utveckling till mötes som kommer att fastställa rigida former för välfärdens utförande.
Här måste det inflikas att det, så vitt känt, inte finns några skillnader när det gäller allvarliga brister eller kvalitet i allmänhet inom kommunal och privat äldreomsorg. Omkring 80 procent av alla äldre vill ha möjligheten att välja utförare. De som bor i en kommun med valfrihetssystem är mer nöjda med äldreomsorgen. Den grundläggande verklighetsuppfattningen – hos dem som motsätter sig valfrihet – förefaller något skev.
Socialdemokraterna varvar indignation med ursinne över de privata alternativ som finns. Av de dokument som partiet tagit framgår mer eller mindre att privata utförares verksamhet ska avvecklas. Kongressen i april och ytterst valet 2014 får visa vägen.
Visst kan kvaliteten definitivt behöva skarpare krav och bättre tillsyn. Övervinster och skatteplanering kan behöva begränsas ytterligare, utöver de regeringsförslag som redan presenterats. Vi arbetar till exempel för närvarande för en överenskommelse mellan parterna om en etisk plattform för privat driven vård och omsorg. Självklart ska det finnas normer som tyglar marknadskrafterna och som ställer krav på kvalitet och rimliga villkor. Men det gäller samtidigt att inte kasta ut barnet med badvattnet.
Är det byråkratins och politikens befallningar och påbud som ska styra äldreomsorgen? Eller ska vi överlåta en möjlighet för de äldre att själva styra över vem som ger äldreomsorg, och i så fall på vilket sätt? För Kristdemokraterna är svaret på förhand givet.
Ingen ska tvingas att välja. Men där det går att utöka valmöjligheter och välbefinnande, och samtidigt upprätthålla god kvalitet, kontroll och effektivitet, där ska människors valfrihet få största möjliga spelrum.
Vår ambition är att valmöjligheterna och självbestämmandet inte bara ska gälla utförare utan också vem som ger mig äldreomsorg, på vilket sätt och med vilka garantier. Kan vi hitta ytterligare reformer och förslag i den riktningen har vi ett viktigt svar på de utmaningar som äldreomsorgen står inför. Vi behöver alla goda krafter som kan bidra i välfärden. Det kommer vår arbetsgrupp att bland annat vara inriktad på. På så sätt vill vi mota de krafter i svensk politik som vill se mer planmässighet och byråkratisk absolutism inom välfärden.
Maria Larsson
barn- och äldreminister (KD)
1:e vice partiordförande Kristdemokraterna
UNT 28/3 2013