Vårdval är ett ord i tiden. Frågan är om länsinvånarna är införstådda och nöjda med de vägval för vårdens räkning som våra politiker gör? Akademiska sjukhuset har i många år haft svårt att hålla sin budget. Orsaken är bland annat att C-länsinvånarna efterfrågar mer vård än vad landstinget betalar för. För 2013 har sjukhuset fått order att spara över 200 miljoner kronor. Nye sjukhusdirektören Lennart Persson, som tagit på sig detta uppdrag, säger att besparingarna ska göras utan att gå ut över säkerhet och kvalitet i vården. Vem tror honom?
Huvuddelen i sjukhusdirektörens förslag är färre vårdplatser och kortare och fler arbetspass för personalen. Redan i dag är det brist på vårdplatser. Patienter flyttas runt och vårdas inte på de avdelningar där man har rätt kompetens. Det är ett säkerhetsproblem. Det riskerar att öka med färre vårdplatser (se även UNT Debatt 11/12 2012).
Kortare arbetsturer med minskad överlappningstid ger minskat utrymme för fortbildning och reflexion. Genom att skära ända in till benet skapas en ännu mer anorektisk organisation som har små förutsättningar att klara påfrestningar (Vad händer vid sjukfrånvaro, semestrar med mera?). För personalen innebär kortare arbetsturer stora försämringar med fler turer/schemaperiod och mer helgtjänstgöring. Med en åldrande befolkning och därmed ökande vårdbehov behövs många nya medarbetare i framtiden.
Hur ska vården kunna rekrytera och behålla kvalificerad personal när inställningen är att personalen ska subventionera vården? Och vad händer på sikt med personal som inte hinner reflektera eller fylla på kunskap?
Sjukvård för kvinnor och barn har aldrig varit prioriterat område i Sverige eller internationellt. Ändå tror vi på BB/Förlossning inte att vi är unika i denna situation. Avsikten med att visa på situationen hos oss är inte att vi ska komma lindrigare undan i nedskärningarna. Det är det vi känner till som vi kan berätta om och det får bli exempel på det orimliga i besparingskraven. Däremot anser vi att ledningen måste ta hänsyn till att det är skillnad på avdelningar som kan stänga under semestertid och de som snarare får ökad belastning under den tiden på grund av att andra verksamheter stänger. I de senare fallen krävs större marginaler i bemanningen, eftersom det inte går att rekrytera kvalificerad personal för att enbart jobba på sommaren.
På förlossningen/BB kan vi inte planera inflödet av patienter. Vi är den enda enheten i länet och måste kunna ta hand om dem som kommer till oss.
Vi har redan förhållandevis få BB-platser/förlossning. I landet som helhet vårdas cirka 10 procent av nyfödda barn på neonatalavd elningen (för sjuka eller för tidigt födda barn). I Uppsala är den siffran endast 6 procent, beroende på att BB tar hand om många måttligt för tidigt födda barn. Dessa är vårdkrävande och ligger kvar länge. De behöver mat 12 gånger per dygn och täta blodsockerkontroller. Sjuka mammor/barn från stora delar av landet vårdas på avdelningen, ofta med långa vårdtider.
Sammantaget skapar detta tidvis brist på platser, vilket gör att nyförlösta i behov av BB blir kvar på förlossningen många timmar extra med platsbrist på förlossningsrum som följd.
Trots detta hotas antalet BB-platser.
Dagens föräldrar ställer krav på vården, den ska vara medicinskt säker och omvårdnaden ska vara god. Detta kan tyckas självklart, men vad händer när vi minskar personalstyrkan utan att arbetsuppgifterna blir färre? Närvaro av personal hos födande kvinnor minskar behovet av smärtlindring och ingrepp.
Genom parvård undersköterska/barnmorska tillsammans och genom att arbeta med närvaro har vi kunnat minska behovet av kejsarsnitt. Nu hotas parvården när att antalet undersköterskor ska minska mer än antalet barnmorskor. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen ”ska det finnas den personal som behövs för att bedriva god vård”. Bemanningen kan inte beräknas utifrån ekonomiskt underskott och kortsiktigt tänkande. Den ska bygga på behov.
Vi arbetar i dag tio helgpass på tio veckor. Direktiven från ledningen är att arbetspassen ska kortas och helgpassen bli fler. I det korta perspektivet behövs då färre personer vilket gör att många anställda med vikariat får sluta.
Tror ledningen att dessa står kvar till förfogande när semesterperioden närmar sig? Det kostar att rekrytera och skola in nya medarbetare och det tar många år att bli erfaren.
Vi som arbetar på förlossningen och BB älskar vårt jobb. Vi är stolta över våra arbetsplatser men nu är vi oroliga. Vi kommer att göra allt för att behålla den medicinska säkerheten. Med fler arbetspass per schemaperiod, mindre tid för återhämtning och reflexion, mindre tid för utbildning, ökad helgtjänstgöring och risk att inte få fyra veckors sommarsemester påverkas vi alla. Ingen vet var gränsen går för vad vi klarar, och risken är att den dag vi vet det har det som inte fick hända redan hänt.
Visst, vi talar i egen sak men vi vill också uppmana alla länsinvånare att tänka framåt. Om du eller någon anhörig till dig någon gång skulle bli beroende av vård, är det då den sjukvård som håller på att sparas fram du vill bli omhändertagen i? Det viktigaste vårdvalet gäller vårdens kvalitet och om ett ökat vårdbehov ska betalas av länsinvånarna gemensamt eller om vården ytterligare ska subventioneras av personalen genom försämringar av arbetstider och arbetsmiljö.
Karin Hannrup
leg barnmorska på BB och förlossning
Annica Hillfelt Marcus
undersköterska på förlossningen
UNT 5/1 2013