”Vi har avvikelserapporterat nog” konstaterade Sveriges första professor i patientsäkerhet, Richard Cook, när han tillträdde 2012. Som Cook såg det finns ingen vinning med att lägga ytterligare data till de ca 70 000 avvikelserapporter som då fanns.
Rätt använda räcker de gott, och patientsäkerheten skulle öka snarare av att avlasta vårdpersonalen från rapporteringen än av att fortsätta den.
Cooks tankar är värda vår uppmärksamhet, och hans uttalande är bara ett av många exempel på hur vårdpersonalens administration inte på något sätt är självklar, utan absolut bör ses över och förmodligen minskas.
Efter att ett blodtryck mätts räcker det inte alltid att skriva in resultatet i journalen: rutor kan också behöva kryssas i som underlag för någon ersättningsmodell eller utvärdering. Kvalitetsregister framtagna för att förbättra vården ska inte bara fyllas i – det ska även rapporteras att så har gjorts. Administration av administrationen med andra ord. Och det i inte alltid ändamålsenliga IT-system. Detta är långtifrån gratis.
En annan sida av samma mynt är 1990-talets besparingar, där landstingens sparkrav främst drabbade sekreterare och undersköterskor. Deras arbetsuppgifter försvann dock inte, och effekterna av 90-talet lever fortfarande kvar. Tid ska läggas på journalsystem, intygsskrivande, dokumentation, signeringstvång, vårdplatssök, avvikelserapporter, provbeställningar, tidsbokningar... Listan kan göras lång. Så lång att tidsstudier genomförda i dag visar att bara en tredjedel av en läkares arbetstid kan ägnas åt patienterna.
För en sjuksköterska tyder mindre undersökningar på att en dryg femtedel av tiden kan ägnas åt omvårdnad.
Mot en sådan bakgrund är det inte underligt att sjukvårdens facktidningar fylls av debattinlägg från administrationstrött vårdpersonal, eller att en undersökning vid Skånes universitetssjukhus i Malmö visar att läkarna där uppfattar att 18 av 25 administrativa sysslor skulle kunna utföras av annan personal. Specialisters arbetstid och höga löner går till ett otal uppgifter någon annan bättre skulle kunna utföra, och dessutom till ett överpris. Detta måste åtgärdas.
Som tur är finns hopp. En god nyhet i sammanhanget är att en hel del administration helt kan tas bort.
Ytterligare en ljusning är att det utdöende släktet läkarsekreterarna numera snarast utbildas till vårdadministratörer. De kan därmed ingå i medicinska team och där ta över nödvändig administration för att ge andra tid till medicin och omvårdnad.
För mycket administration eller felplanerad sådan. Oavsett vad behöver svensk vårdpersonal avlastas. Landstingets sjuksköterskor och läkare måste främst få tillhöra patienterna, inte sjukvårdens ekonomer.
Folkpartiet konstaterade tidigare i år att lärare måste få ägna sig åt undervisning. Nu är hög tid för oss att låta läkare och sjuksköterskor ägna sig åt sina patienter.
Lina Nordquist
landstingsråd (FP)
UNT 7/9 2013