Den borgerliga alliansen i Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden ska konkurrensutsätta all kommunal arbetsmarknadsverksamhet, och merparten av svenska för invandrare, SFI.
Alliansen visar hur ideologiskt låsta de är när formen för verksamheten blir viktigare än innehållet. En bra och effektiv verksamhet för alla olika deltagare, menar vi ska utgå från individernas behov och organisationen anpassas utifrån detta. Inte det omvända som borgarna nu gör – att utgå från en ideologisk övertygelse om formen och anpassa verksamheten till det.
Kommunal arbetsmarknadsverksamhet är mycket bred och spänner från rena arbetsmarknadsinsatser för de som står nära arbetsmarknaden, till sysselsättningsåtgärder för de som har en lång väg att gå till den öppna arbetsmarknaden. Behoven och förutsättningarna för de enskilda deltagarna skiftar. Allt ifrån arbetslösa socialbidragstagare som saknar egen försörjning, där deltagande i aktiverande insatser är en förutsättning för att få socialbidrag. Till personer – ibland med funktionsnedsättning – som har behov av aktiviteter för att åter komma in i ett socialt sammanhang, för att på sikt delta i en arbetsgemenskap. Det handlar om en varierad verksamhet med en ”insatskedja” där deltagarna enkelt kan gå vidare i olika åtgärder och insatser allt eftersom framsteg görs i riktning mot arbetsmarknaden och egen försörjning.
Deltagarna har också väldigt olika skäl för att vara där. Fler har prövat en mängd olika aktiviteter. För en del är det en möjlighet att komma vidare mot egen försörjning. För andra är det ett krav för att få egen försörjning.
Denna komplexitet ska en arbetsmarknads- och sysselsättningsverksamhet kunna hantera. En sammanhållen verksamhet ger förutsättningar för en variation av insatser och är det bästa för de enskilda individerna. Inte en genom konkurrensutsättning och eget-val-system uppstyckad verksamhet.
En ersättning med betalning till utförare efter slutförd prestation är inte rätt incitament här. Det är uppenbart att det finns en konflikt mellan å ena sidan kvaliteten och långsiktigheten i insatsen, och å andra sidan en intäktsberoende utförares behov av att få betalt. Risken är att det blir den enskilde individen som blir förlorare.
Därför är detta en verksamhet som lämpar sig dåligt för att upphandlas genom konkurrensutsättning.
De som läser svenska för invandrare har alla mycket olika förutsättningar: språktillhörighet, ålder och utbildningsbakgrund. Det påverkar möjligheten att lära sig svenska. Viktigt är att den enskilde deltagaren lätt ska kunna gå vidare utifrån de framsteg som görs. Utbildningen bör vara sammanhållen för att få en tillräcklig stor verksamhet som ger denna flexibilitet. Om man i stället som borgarna vill, styckar upp det på en rad olika utförare motverkar man för deltagarna att snabbt tillgodogöra sig det nya språket.
Till detta kommer den positiva kamrateffekt som förebilder får vid en sammanhållen utbildning där deltagare med olika bakgrund kan mötas. Utbildningen måste anpassas utifrån deltagarnas olika förutsättningar i grupper. Men om man väljer att lägga ut delar på olika utförare, får man bara en segregerad verksamhet där de med bättre förutsättningar att lära sig det nya språket självklart kommer att klara sig bra. Vad man missar är möjligheten till positiva kamrateffekter med bra förebilder.
Slutligen: den form av upphandling – tjänstekoncession – som majoriteten valt kan mycket starkt ifrågasättas. Grunden för tjänstekoncession – som inte regleras av den nationella lagstiftningen om LOU eller LOV, utan bygger direkt på EU-rätten och rättspraxis i EU-domar – är att det finns ett betydande överförande av risken med att utnyttja tjänsten från den som upphandlar till utföraren. Att utföraren ska få en betydande frihet att utforma tjänsten vad avser kvalitet, omfattning, villkor för nyttjande av tjänsten, priser, med mera. Om inte dessa förutsättningar föreligger är det inte fråga om tjänstekoncession, utan nämnden gör då i stället en otillåten direktupphandling av ett tjänstekontrakt enligt LOU.
Detta visar att den borgerliga alliansen mer är intresserad av att genomföra ideologiskt motiverade privatiseringsexperiment än att utgå från vad som är bra för en flexibel och kvalitativ verksamhet för deltagarna.
Ulrik Wärnsberg (S)
2:e vice ordförande
Clemens Lilliesköld (V)
ledamot
Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden i Uppsala
UNT 28/9 2012