I veckan fattade en majoritet i Uppsala kommun beslut om att bli en Fairtrade City. Konsumenterna efterfrågar i allt större utsträckning etiskt framtagna produkter, och försäljningen av Fairtrade-märkta produkter fortsätter att öka. En TNS Sifo-undersökning visar dessutom att medborgare vill att kommuner ska ställa etiska krav på de varor som köps in för skattebetalarnas pengar.
Det är därför glädjande att Uppsala kommun nu lyssnar på sina invånare och tar ett större ansvar i upphandling av varor som dagligen används i kommunens verksamhet.
Företrädare för oppositionspartierna i Uppsala framförde en del kritik mot beslutet i ett debattinlägg (UNT 23/2). Det vill Fairtrade Sverige bemöta eftersom vi ser att det finns en del missuppfattningar kring frågan, och vi tror att vi i grunden är överens.
Huvudkritiken som oppositionen framför handlar om att det för en Fairtrade City-diplomerad kommun finns kriterier för upphandling där specifika krav riskerar att gynna endast Fairtrade-märkta produkter.
De krav som ställs utgår från Rättvis handels principer, vilket handlar om att följa ILO:s kärnkonventioner, att odlare får minst en ersättning för sina produkter som täcker kostnaden för en hållbar produktion och att anställda minst får en levnadslön.
Dessutom finns det krav på att en premie utgår för att utveckla lokalsamhället och där odlare och anställda själva beslutar om hur den ska användas. Kriterier som är viktiga för att odlare och anställda själva kan ta sig ur fattigdom.
Det finns inte någonstans specificerat att det skulle vara just en Fairtrade-märkning som efterfrågas, även om det i dag nästan bara är Fairtrade som uppfyller de kriterier som anges.
Det finns här en möjlighet för fler företag och produktmärkningar att införa liknande krav och därmed också kvala in som lämpliga i Fairtrade City-kommunernas upphandlingar, vilket vi självklart välkomnar. Det vore fantastiskt om fler bidrog till att förbättra arbets- och levnadsvillkoren för odlare och anställda i länder med utbredd fattigdom.
En annan missuppfattning i artikeln är styrgruppens roll i Fairtrade City-arbetet.
Att bli en Fairtrade City är ofta ett gräsrotsinitiativ, och så även i Uppsalas fall. Styrgruppen består av representanter från olika delar av civilsamhället exempelvis föreningar, butiker, företagare och församlingar.
Dessa ideellt engagerade för etisk handel utgör styrgruppen oftast tillsammans med en representant från kommunen. Styrgruppens främsta uppdrag är att arbeta aktivt med lokalt informationsarbete om rättvis handel, etisk konsumtion och upphandling. Det är dock alltid upp till kaféerna, butikerna och dagligvaruhandeln att själva bestämma om sitt utbud, och det är alltså inte något som vare sig styrgruppen eller kommunen kan bestämma.
Något annat som bör förtydligas är att Fairtrade-märkta produkter nästan aldrig kan konkurrera med närodlade produkter.
Fairtrade verkar i de länder där behoven är som störst, det vill säga Afrika, Latinamerika och Asien. Kommunen kan bara ställa rättvis handels krav på produkter där det är möjligt, exempelvis kaffe, bananer, te och kryddor. Det är dessutom vanligt att Fairtrade-märkta produkter också är ekologiska.
Sveriges 66 Fairtrade City-diplomerade kommuner gör ett betydande arbete, inte bara i upphandling utan också i alla de dagliga insatser som görs i form av ambassadörskap och informationsinsatser. Vi välkomnar att Uppsala kommun tar klivet framåt i hållbarhetsarbetet, där hänsyn till mänskliga rättigheter är en självklarhet. Vi hoppas och tror att detta kan vara en fråga som förenar partierna i kommunfullmäktige i Uppsala och att vi alla kan hjälpas åt att förbättra världen. Ett steg i taget.
Magdalena Streijffert, generalsekreterare Fairtrade Sverige