Gunnar Birgergårds kritik av Psykiatrins hus på "Debatt" träffar mitt i prick! Kanske med några provokativa inlägg, men i övrigt mycket sakligt. Jag blir därför förundrad över det sätt som divisionschefen Åsa Hagberg tillbakavisar kritiken. Två exempel:
1) Hagberg talar om barnfoton. Ja, det är nog helt riktigt att sådana kan vara provocerande, men måste lösningen vara ett GLASHUS?
2) Hagberg talar om tidigare trångboddhet. Ja visst, men måste lösningen vara ett GLASHUS? Och så vidare.
Det är bra att Hagberg framträder så tydligt till försvar. Jag uppfattar det så, att hon tar ansvaret för huset, vilket betyder att det inte behöver bli en konsultansvarighetsfråga, när - om ett tag - det visar sig att huset just inte är så bra.
Egentligen är det ointressant om "vissa reagerar negativt ... andra gillar vissa saker och ogillar andra". En gång fanns det något som kallades "byggnadsfunktionslära" och som ingick i arkitektutbildningen. Det är ju funktionen som först skall lösas, det är väl patienten som står i centrum, och om det inte går ihop med den arkitektoniska utformningen, ja då är det helt enkelt fel på arkitektens lösning. Så om det verkligen är så att tuffa glashus är bäst - ja då är det väl så. Men jag tror inte det.
Jag har i 40 år arbetat med olika offentliga byggnader och skall erkänna att jag på 70-talet var en stor förespråkare för kombikontor, landskap och glashus. Men åren har lärt mig annat. Både funktion, arbetsmiljö och hållbarhet har visat på att glashus inte är rätt sätt i offentlig verksamhet. Sedan må våra arkitekter fortsätta med sina trendiga budskap.
Jag har visserligen inte tidigare sett ett psykiatrihus som utformats med så mycket glas. Kanske finns det exempel. Fungerar de? Tyvärr var gamla tiders institutioner minst sagt omänskliga. Men min erfarenhet kring vårdfrågor i allmänhet har alltid pekat på "ombonade" miljöer. Inte slottsliknande institutioner. Inte heller iskalla glashus.
Vid en konferens år 2003 där ett ledande arkitektkontor presenterade sina lösningar på den då nya gymnasiereformen var lösningen på alla frågor som gällde utformningen: Glashus med parkettgolv!
Jag kritiserade en gång ett förslag till tillbyggnad av Uppsala stadshus med heltäckande glasfasader och bemöttes med: "Andra fasader kräver mer arbete, vilket leder till ökade konsultkostnader för byggherren." Sic!
I konserthuset vid Vaksala torg bantades väsentliga funktioner bort för att bevara den arkitektoniska lösningen. Tänk på det alla ni som passerar och undrar vad det där urklippet ovan entrén är bra för! Och njut av den arkitektoniska upplevelsen av tomrummet.
När Uppsala kommun presenterade sitt annexkontor i Lokföraren framförde personalen sin motiverade kritik om opersonlighet i arbetsmiljön. Det tillbakavisades med att glas och transparens var så överlägset i den moderna arbetsmiljön. Kommer någon ihåg det? Det var ju bara för 2 år sedan
Så har det fortsatt. Nästa gång handlar det om ett konstmuseum.
Så tack, Gunnar Birgergård!
Anders Uddgren
Uppsala
UNT 5/4 2013