Tre nämnder, Socialnämnden för Barn och Unga, Utbildnings- och Arbetsmarknadsnämnden och Nämnden för Hälsa och Omsorg, som alla har ett stort ansvar för socialtjänsten, har tillsammans ett stort ekonomiskt underskott. Detta, trots att man från regeringens sida gång på gång uttalat vikten av en satsning på välfärdens kärna och betonat att kampen mot utanförskap är den mest prioriterade politiska frågan.
Socialnämnden har det tunga ansvaret för barn och unga som blir föremål för socialtjänstens insatser på grund av social otrygghet och risk för psykiskt och fysiskt våld. Sedan några år tillbaka är också socialnämnden utförarnämnd för den myndighet som har ansvaret för den ovannämnda målgruppen, Socialtjänst IFO, barn och unga.
Det sociala arbete som bedrivs inom ramen för denna verksamhet innehåller den största utmaningen inom hela socialtjänsten. Att hantera den svåra problematik och de komplicerade ställningstaganden som krävs ställer stora krav när det gäller kompetens, skicklighet och erfarenhet.
Tyvärr har kunnat konstateras att flertalet erfarna socialsekreterare lämnat verksamheten och man har därför varit tvungen att rekrytera många unga socionomer utan tillräcklig erfarenhet. En följdverkan har blivit en alltför stor personalomsättning och att den erfarna personalen som stannat oavbrutet fått introducera nya medarbetare. Läget har under en längre tid varit allvarligt. Personalgrupper har larmat om en kraftigt ökad arbetsbelastning och man har efterlyst konkreta åtgärder för att komma tillrätta med situationen.
Och vad värre är; situationen i Uppsala är inte unik. I stora delar av landet har konstaterats att ovannämnda socialtjänstverksamhet uppvisar ett liknande mönster. Om jag skulle uttrycka mig drastiskt skulle jag säga att detta är en vårdskandal, som pågått alldeles för länge utan att några riktigt kraftfulla insatser kommit till.
Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden (UAN) har ansvaret för försörjningsstöd och bostadssociala frågor. Sedan några år tillbaka är man också utförarnämnd för den myndighet som har ansvaret för ovan nämnda frågor, socialtjänst, försörjningsstöd och bostadssamordning. Av de tre aktuella nämnderna är det UAN som uppvisar det största ekonomiska underskottet.
Detta beror, i första hand, på att försörjningsstödet kraftigt underbudgeterats. Detta har pågått under lång tid trots att kostnaderna för försörjningsstöd vid en jämförelse med andra kommuner ligger lägre. Det har också medfört att kostnaderna för försörjningsstöd problematiserats på ett sätt i kommunen vilket drabbat både verksamheten och försörjningsstödsmottagarna.
En annan olycklig konsekvens är att påstådda höga kostnader för försörjningsstöd alltid lockar reaktionära grupper som gärna vill lufta fördomsfulla åsikter om människor som lever på bidrag.
För några år sedan beslutades att Utbildnings- och Arbetsmarknadsnämnden skulle skapa en ny myndighet för Bostadssamordning. Det var en angelägen verksamhet som skulle bli ett viktigt tillskott för att öka kvalitén på det bostadssociala arbetet i kommunen. Verksamheten finansierades delvis med ekonomiska tillskott från övriga berörda nämnder men merparten av verksamheten skulle bekostas av UAN.
Trots att nämnden redan hade ett stort ekonomiskt underskott skulle verksamheten startas utan någon ytterligare ekonomisk förstärkning. Vi var flera tjänstemän som uttalade att detta inte skulle vara möjligt men vi fick hela tiden besked om att det inte fanns mer pengar i kommunen.
Den nya myndigheten blev större i omfång än beräknat. Inte så märkligt i en kommun med en stor bostadsbrist där många grupper är förlorare men där ekonomiskt svaga hushåll blir de största förlorarna. Och vad hände? Det tidigare ekonomiska underskottet växte ytterligare.
Avslutningsvis vill jag beröra en annan fråga som måste bedömas som mycket angelägen. Uppsala och Uppsala län är inte i framkant när det gäller mottagande av flyktingar. Berättigad kritik har också kommit från EU-parlamentarikern Cecilia Wikström när det gäller det låga mottagandet. Kommunalrådet Mohamad Hassan tvår sina händer och pratar om bristen på bostäder som det största hindret.
Världen genomlider nu den värsta flyktingkatastrofen i modern tid. Migrationsverket talar om närmare 70 000 asylsökanden under nästa år. Uppsala och länet borde öka sitt engagemang.
Mitt förslag är att samla alla större bostadsföretag i Uppsala för en mobilisering på bred front. Dessa ekonomiskt välmående företag borde kunna bidra med ett antal lägenheter för detta viktiga ändamål. För drygt 25 år sedan tillskapades bostadsmoduler i Storvreta för nyanlända flyktingar. Även om ett sådant kategoriboende inte är idealiskt så borde väl en sådan lösning inte uteslutas i detta katastrofala läge.
Någon har sagt att ett samhälles kvalitet borde bedömas utifrån hur man bemöter och behandlar människor som lever i utsatta livspositioner. Uppsala, tillväxtstaden borde kunna bättre. Låt inte ekonomismen och dess tomhet triumfera.
Lennart Andersson
tidigare chef inom Socialtjänsten
Uppsala kommun
UNT 26/11 2013