Man kan inte köpa sig lycka, lyder ett gammalt ordspråk. Det kanske stämmer. Men vi vet att man kan köpa sig olycka. I dag antas konsumenträttighetsdirektivet, ett dokument som kan bli banbrytande för europeiska konsumenter men även för europeiska företag. EU:s inre marknad består av en halv miljard konsumenter, världens tredje största befolkning efter Kina och Indien.
Den globala dimensionen av konsumentpolitiken har blivit allt tydligare. Med det nya direktivet ges EU:s konsumenter ett antal gemensamma rättigheter inom hela EU när vi ingår avtal med näringsidkare eller säljare. Det finns stora likheter med vår svenska lagstiftning och skyddet blir till och med bättre på vissa punkter:
- Konsumenter inom unionen får en ångerrätt på 14 dagar när de handlar på distans och när de handlar utanför fasta affärslokaler. Skyddet omfattar även gatuförsäljning, vilket i dag inte gäller i Sverige. Konsumenter kan i situationer med gatuförsäljare vara oförberedda och riskera att fatta mindre välgrundade beslut.
- När det gäller varor som kommer fram för sent eller inte kommer fram alls finns gemensamma bestämmelser om att konsumenten har rätt att säga upp avtalet och få pengarna tillbaka.
- Konsumenten ska inte kunna tvingas betala större avgifter för att ett visst betalningssätt väljs eller ringa dyra telefonnummer för att komma i kontakt med kundtjänst.
- En säljare får inte i förväg själv kryssa i rutor i avtalet om olika tilläggstjänster som konsumenten aktivt måste ta bort för att slippa betala. Om en säljare ändå skulle använda sådana metoder behöver konsumenten inte betala dessa.
- Säljaren måste även tydliggöra att en produkt som erbjuds via internet eller sms kostar pengar, annars är konsumenten inte bunden av avtalet. Vidare måste säljaren utforma webbsidan så att det inte går att beställa utan att köparen först har blivit upplyst om att beställningen innebär kostnader.
Undersökningar från EU- kommissionen visar att förvånansvärt få europeiska konsumenter handlar över gränserna. Svenska konsumenter handlar i ökad utsträckning på internet än många andra EU-medborgare. 66 procent av tillfrågade svenska konsumenter har gjort köp på internet jämfört med endast 40 procent för EU-genomsnittet. Men i takt med att fler EU-medborgare kopplar upp sig kommer e-handeln förmodligen att öka och direktivet kan underlätta näthandeln.
Direktivet kan leda till ökad konkurrens, vilket i sin tur ger konsumenter ökat utbud av produkter, bättre kvalitet och lägre priser. Enhetliga regler gör det mer tydligt för konsumenterna vad de har för skydd om de handlar över nationsgränsen.
Att ha gemensamma regler underlättar också för tillsynsmyndigheter, i Sveriges fall Konsumentverket, att samarbeta med europeiska kolleger när säljare begår gränsöverskridande överträdelser. En effektiv tillsyn är avgörande för konsumenternas trygghet och för att seriösa näringsidkare inte ska konkurreras ut av mindre nogräknade näringsidkare. Det blir också enklare att lösa tvister över gränserna om vi har samma regler inom EU.
Lika regler underlättar även för företag, särskilt för småföretagen, att vara verksamma på den inre marknaden. En fungerande marknadsekonomi kräver ett starkt näringsliv som kan lägga fokus på att driva företag och inte på att tolka krångliga regelverk. Det krävs också välinformerade konsumenter som kan göra medvetna val på en allt mer komplex global marknad.
Konsumenträttighetsdirektivet är en bra början. Vi ser gärna att konsumentskyddet görs likartat i hela EU inom fler områden. Sverige har inte alltid det högsta konsumentskyddet i EU fast vi ofta tror det. Det finns mycket att lära från andra länder. Att ge EU:s konsumenter samma skydd är av stor betydelse för den enskilde individen men även för samhällsekonomin. Vi måste fortsätta jobba för att stärka konsumenternas ställning i Sverige och i världen.
Birgitta Ohlsson
EU- och konsumentminister (FP)
Gunnar Larsson
Konsumentombudsman och generaldirektör Konsumentverket
UNT 10/10 2011