När hemlösheten bitit sig fast var finns då hjälp att få?
I morgon, den 17 oktober, är det FN:s internationella dag för utrotning av fattigdom. En fattigdom som Uppsala Stadsmission möter varje dag. Vi vill lyfta frågan eftersom människorna vi träffar ofta inte kan göra det själva.
Varje dag möter vi hemlösa eller människor som riskerar att förlora sin bostad i Uppsala. Vi undrar vad som händer i Uppsala när allt fler människor riskerar att bli utestängda från den ordinarie bostadsmarknaden? Vi vet, att i större städer växer det fram parallellsamhällen. Uppsala riskerar att få en ökad otrygghet, kriminalitet och våld mellan enskilda individer och grupper.
Om du tänker tanken att du inte ha ett hem att komma till ikväll, får du förmodligen panik. Ingen dörr att stänga till, ingenstans där du kan ställa dina saker. När detta sker i en människas liv är det skamfyllt och det är lätt att tappa fotfästet.
Det kan gå väldigt snabbt att förlora jobb, arbete och stöd från sina närmaste. I våra verksamheter möter vi människor som lever i extrem utsatthet och fattigdom, som inte får tillräckligt med stöd i hela sin livssituation. Hur ser strategin ut för att minska hemlösheten i Uppsala Kommun?
Socialstyrelsens senaste rapport om hemlöshet visade att Uppsala har ett stort problem med akut hemlöshet och dessutom ett högt antal människor som inte själva kan lösa sitt boende. Det kan bero på psykisk sjukdom, missbruk och dålig ekonomi.
Till saken hör att mer än en tredjedel av hemlösa har barn under 18 år. Hur kan de få stöd och hjälp? Hur kan vi hjälpa barnen? De flesta vi möter utan bostad har skulder hos Kronofogdemyndigheten. De behöver konkret praktisk hjälp att hantera sin vardagsekonomi. Svaret kan väl inte vara att vi kastar ut dem på gatan?
Förlorar du bostaden i Uppsala finns några härbärgen som har akuta sängplatser, tillfälliga rum och trappstegsboenden.
Ja, ibland står några av dessa sängar tomma. Ett faktum politikerna gärna tar som belägg för att det inte finns någon hemlöshet i Uppsala. Inget kan vara mer fel. Många hemlösa vi lyssnar till och som kämpar med sin nykterhet vill inte bo där (eftersom de flesta är påverkade). Många med psykisk ohälsa säger samma sak och väljer hellre att vandra i natten eller ta sig in i trappuppgångar eller bryta sig in i utrymmen med värme. Så länge det går bor man tillfälligt hos bekanta, man tar sin kappsäck och flyttar runt.
Vi konstaterar att människor utan ett hem som varit på behandlingshem eller kommer från annan institutionsvård sällan har en planering kring sitt boende utan hamnar direkt i akutboenden och är tillbaka i drogerna.
Vi vill se:
-Fler lägenheter byggs som har rimliga hyror och inte är lyxutrustade. Att Uppsalahem som ett kommunalt bostadsbolag får i uppdrag att bygga fler lägenheter av denna kategori
-Att härbärges- och trappstegsboenden ersätts med ”housing first”. Det vill säga lägenhet med stöd efter behov.
-En boendeplan för den som lämnar institutionsvård
-Fler alternativa boenden skapas. Alla trivs inte ensamma utan vill välja alternativ där några bor tillsammans med stöd
-Varje människa i hemlöshet eller till exempel missbruk har möjlighet till personligt ombud/Lots
-Att ”tak överhuvud- garantin” införs för fattiga människor från övriga Europa som vistas i Uppsala
Hemlöshet är ett fattigdomsproblem och innebär en kraftig social exkludering i samhället. Ett mått på att välfärden har kraftiga sår.
Lennart Lindgren
Direktor Uppsala Stadsmission
Margaretha Svensson Paras
Verksamhetschef Uppsala Stadsmission
UNT 16/10 2013