Nyligen presenterade fackförbundet TCO en rapport om den lärarledda tiden bland landets högskolor och universitet. Rapporten uppmärksammar det många fruktat, att den lärarledda tiden fått åka på stryk till förmån för kortsiktiga platsökningar. De som får ta smällen av den lägre utbildningskvaliteten är landets studenter.
Enligt rapporten Lärarledd tid och kvalitet i den högre utbildningen uppger nästan fyra av tio nybörjarstudenter att de får mindre än nio timmars lärarledd undervisning i veckan.
Hälften av nybörjarstudenterna undervisas oftast i grupper med fler än 30 studenter. Ytterligare ett problem är att pedagogiken i undervisningarna inte kompenserar för bristerna i lärartäthet. Det krävs inget geni att förstå att dessa brister i kvalitet slår hårdast mot studenter med icke-akademisk bakgrund eller med läs- eller skrivsvårigheter.
Utmaningarna inom den högre utbildningen är inte på några sätt nya. Under lång tid har högre utbildning successivt förvandlas till en meningslös arbetsmarknadspolitisk åtgärd. För politiker har det varit viktigare att öka antalet platser än att tillföra resurser för att garantera kvalitet och minska klyftan till jobb efter studier. Detta har varit särskilt tydligt för utbildningar inom humaniora och samhällsvetenskap, de har använts som slaskhinkar.
Jag har ingenting emot att man ökar antalet studieplatser. I en tid då kompetenskraven höjs och allt fler förväntas jobba längre måste vi ha ett flexibelt utbildningsväsende som gör det möjligt för människor att ställa om mitt i livet. Däremot är det viktigt att samhället inte viker en tum på kvaliteten, för studenternas skull.
För att möta och lösa utmaningarna behövs både kortsiktiga och långsiktiga lösningar inom den högre utbildningen samt inom grund- och gymnasieskolan.
Alliansen bör fortsätta med de särskilda satsningarna på kvalitet inom högre utbildning, i synnerhet inom humaniora och samhällsvetenskap, ett eftersatt utbildningsområde. Eventuella förändringar i resurser bör meddelas i god tid, det är viktigt med långsiktighet.
Det behövs bättre samverkansformer mellan landets lärosäten och den svenska grund- och gymnasieskolan. Universitet och högskolor sitter med betydande kompetenser som kan stödja lärarkåren och därmed höja studenternas förkunskapskrav samt minska den sociala snedrekryteringen.
Det behövs en översyn av resurstilldelningen. Förändringarna av resurstilldelningssystemet var bra och viktiga under 90-talet, men det är viktigt att kontinuerligt vårda reformer. Inom det här området finns det inga enkla sanningar, utan kräver breda överenskommelser mellan landets lärosäten, näringslivet och alliansregeringen.
Sverige står inför stora utmaningar. För att möta och lösa dessa utmaningar måste kvaliteten i den högre utbildningen stärkas. Högre utbildning får inte bli en förvaring där samhället lovar guld och gröna skogar men i stället levererar arbetslöshet och genvägar till utanförskap.
Edvin Alam
ordförande Moderata Studenter, Uppsala
UNT 5/6 2013