Svenskt Näringsliv har gjort ett provokativt inlägg i den pågående debatten om högre utbildning med sitt förslag att minska studiestödet för de som studerar humanistiska ämnen. Man menar att dessa utbildningar sällan leder till relevanta jobb och att studenterna genom det sänkta studiestödet får en tydlig signal om att så är fallet. Vi i Miljöpartiet menar dock att utspelet bara vittnar om Svenskt Näringslivs bristande förståelse för den högre utbildningens roll.
Vi lever i en tid då kvantitativa metoder som datamining, caselösningar och ekonomiska kalkyler övertrumfar ämnesområden som problematiserar och skapar nya perspektiv. De matematiskt modellerande vetenskaperna är på uppåtgående. Ett sådant exempel är nationalekonomin som på de senaste åren expanderat och numera letar efter svaret på allt mellan inflation och parrelationer.
Samtidigt behandlas social forskning, genusvetenskap och andra kvalitativa discipliner ofta som tyckande i debatten, detta trots att några helt objektiva forskningsresultat inte är möjliga inom någon vetenskapsdisciplin. Den negativa utvecklingen inom humaniora omsätts och förstärks av de politiska prioriteringar som görs inom den högre utbildningen. Och nu tycker alltså Svenskt Näringsliv att samhället också ska dra undan möjligheterna för studenter som valt att bilda sig inom dessa utbildningar.
Som resultat av en vårdslöst förd högskolepolitik står som sagt Sveriges humanioraämnen inför en ny vargavinter – trots att vi nu mer än någonsin tidigare behöver tvärvetenskapliga angreppssätt för att kunna lösa de framtidsproblem vi står inför. I åratal har humanister tilldelats för lite ekonomiska resurser och universiteten kan omöjligt göra mer för mindre. Ständigt minskade forskningsanslag, neddragningar och omprioriteringar får allvarliga konsekvenser som sträcker sig längre än bara till nästa bokslut.
Faktum är att humanistisk kompetens är såväl eftertraktad som nyttig. Humanistiska åskådningar är grundstenar för samhället som sådant, språkkunskaper blir allt viktigare på en global marknad och ingen vill anställa någon som inte kan uttrycka sig i tal och skrift eller som inte kan sovra i informationsflödet. En människa består av fler saker än blodgrupper och DNA-stegar och de viktiga nycklarna till samhällets välstånd ligger utanför BNP-statistiken – i stället återfinns de i utbildningsnivåer, samhällsinstitutioner och i människors hälsa.
Svenskt Näringslivs försök att detaljstyra den högre utbildningens utbud efter sina honnörsord ”tillväxt” och ”produktionsfaktorer” är okunniga, rentav farliga, för den kreativa grunden inom högre utbildning. Det går inte att på förhand se vart en utbildning leder och samhällets utbildningsprognoser träffar sällan rätt. Det ekonomiska utbytet för individen och samhället kan aldrig vara den enda godtagbara motiveringen tillstudier.
Humaniora handlar om förståelsen av egna och andras perspektiv, om människan som meningsskapande och meningsgivande varelse. I den komplexa tid vi lever i behövs denna sorts kunskap mer än någonsin. Samhällsutvecklingen, med ökad segregation, större klyftor och en gryende främlingsfientlighet tyder på att socialpolitisk forskning kommer att bli allt viktigare i framtiden. Sveriges syn på kunskap och våra utbildningssatsningar måste renoveras och omvärderas. Det är hög tid att humanioraämnena prioriteras så att humanisterna får de medel de behöver för att kunna forska och sin ta plats i den bredare samhällsdebatten.
Åsa Romson
språkrör för Miljöpartiet de Gröna
Erika Karlénius
språkrör för Gröna Studenter
Gabriel Liljenström
språkrör för Gröna Studenter
Malene Jensen
ordförande för Gröna Studenters
forskningspolitiska nätverk
UNT 2/7 2011