I en debattartikel i UNT 29/12 tar Benny Lindholm (FP) upp problemen med tågtrafiken mellan Uppsala och Stockholm. Han väljer att karaktärisera byggandet av Botniabanan som en felsatsning och anser att närtrafiken i Stockholmsområdet skall prioriteras. Därmed visar han på en förbluffande närsynthet som man inte förväntar sig av en politisk företrädare.
Utan att på något sätt förringa de problem Benny Lindholm upplever i pendlingstrafiken så borde han ha större insikter om att det svenska behovet av väl fungerande järnvägstransport sträcker sig långt vidare än sträckan mellan Uppsala och Stockholm.Han borde vara medveten om godstransporternas betydelse för Sveriges intäkter, att det varje dag fraktas stål motsvarande ett Eiffeltorn från Luleå och söderut, eller att det varje år utvinns malm för 20 miljarder kronor i Norrland som sedan vidareförädlas till 500 miljarder i Sverige och ytterligare 500 miljarder ute i Europa.
Under de närmaste fem åren kommer gruvboomen i norr att ge cirka 3 000 nya arbetstillfällen. Hotet mot utvecklingen är enligt näringslivets företrädare bristande transportkapacitet.
Han borde också vara medveten om att Botniabanan visat sig vara en stor succé, trots stora trafikstörningar under en inkörningsperiod.
Att i det perspektivet förklara norrländska järnvägssatsningar som felaktiga visar enbart på vilket snävt perspektiv Benny Lindholm har.
När han själv använder begreppet ”ur ett större perspektiv” menar han att man måste lyfta blicken från sträckan Arlanda–Uppsala till att också omfatta sträckan Arlanda–Stockholm.
Om han förmått lyfta blicken ytterligare hade han kanske kunnat notera att EU i sin infrastrukturplan lyft fram behovet av den så kallade Botniska korridoren som förutom Botniabanan även innefattar en fortsatt utbyggnad av nästa etapp, Norrbotniabanan.
Det är självklart så att det ena behovet, eller projektet, inte utesluter det andra. Så låt oss i stället tillsammans arbeta för en tydlig och konsekvent infrastukturell satsning med en lika tydlig strategi för såväl gods- som persontrafik. Hela Sverige har ett behov av att vi tillsammans söker ta igen de uteblivna järnvägsinvesteringarna under 40-, 50-, 60- och 70-talen. Det borde vi kunna göra utan att förringa andra regioners behov och därmed sätta våra egna behov före.
Erik Bergkvist
regionstyrelsens ordförande (S), region Västerbotten
UNT 13/1 2013