I den svenska gymnasieskolan har vi obligatoriska nationella prov i svenska, engelska och matematik samt frivilliga prov i moderna språk. Syftet med de proven är att skapa likvärdighet för landets gymnasieelever och att göra betygen mer rättvisa; det ska inte spela någon roll var man bor, bedömningen ska vara densamma. Proven är i princip det vi har för att kunna göra jämförelser mellan elevers prestationer och deras slutgiltiga betyg och därmed en viktig kontrollmöjlighet för kommuner, skolor och lärare. l år har debatten tagit fart eftersom proven i matematik har blivit mer omfattande och ett helt nytt prov har lagts till i svenska.
Mycket kritik har riktats mot att rättningen av nationella prov inte är pålitlig och varierar mellan lärare, skolor och kommuner, vilket är föga överraskande; så länge proven ser ut som de gör i dag och inte rättas centralt kan de inte uppfylla sitt syfte.
När det gäller engelska och svenska ingår uppsatsskrivning som en del av det nationella provet och delprov i läs- och hörförståelse har många öppna svar. Här är förstås möjligheterna till korrekta lösningar av uppgifterna många och det säger sig självt att landets lärare kommer att tolka dem olika, även om vi har fått bedömningsanvisningar på 100 sidor för proven i Svenska 1, till exempel. Med införandet av en muntlig del i matematikproven ökar tolkningsmöjligheterna även här. Detta är ett av grundproblemen.
Ett annat problem är att de nationella proven är mycket tidskrävande att rätta; säg att en lärare i engelska har 100 elever som gör fyra provdelar var, alltså 400 prov. Om man räknar en tidsåtgång på 15 minuter per provdel (vilket är mycket snålt tilltaget eftersom inläsning av bedömningsanvisningar, dokumentation och eventuell medbedömning ingår), så innebär det ca 100 timmars arbete under en fyraveckorsperiod när man samtidigt ska bedriva meningsfull undervisning, sköta all administration och rätta prov och inlämningsuppgifter i andra klasser.
Därefter ska betygen övervägas och sättas. För de lärare som har både svenska och engelska kan arbetsbördan vara dubbelt så tung. Det säger sig självt att en så pressad arbetssituation kommer att inverka menligt på likvärdigheten i bedömningen och därmed äventyra elevernas betyg.
Landets skolledningar är nog medvetna om kärnämneslärarnas tunga arbetsbörda och i olika grad försöker man hitta lösningar för att underlätta situationen; till exempel kan man få ett par dagar då man ostört kan sitta och jobba med rättningen. Men mer långtgående åtgärder än så behövs. Helst vill vi se att man inför en central rättningsenhet för hela landet. Detta är norm i de allra flesta europeiska länder och garanterar en större grad av likvärdighet.
Ett andra förslag är att Uppsala kommun tar ett steg i den riktningen och bildar en kommunal rättningsenhet för engelska, matematik och svenska som skulle kunna bestå av nyligen pensionerade lärare och de som behöver eller vill fylla ut sina tjänster.
Med detta skulle man åtminstone uppnå en större likvärdighet i bedömningen inom kommunen samtidigt som man skulle göra arbetsbördan mer rimlig för sina kärnämneslärare under läsårets mest hektiska period.
Ett tredje förslag är att man ändrar utformningen av de nationella proven så att de till större del består av flervalsfrågor och lucksvar som kan rättas automatiskt, alltså mer likt de amerikanska SAT-proven. Dessa prov utan öppna svar blir helt likvärdiga även om de kanske inte prövar alla betygskriterier. Läs- och hörförståelse går utmärkt att utforma på detta sätt. Kan man nöja sig med att pröva elevernas tal- och skrivskicklighet under kursens gång, vilket man gör i alla fall, och inte låta dessa delar ingå i det nationella provet? Detta skulle onekligen vara det billigaste alternativet.
Att skapa likvärdiga och rättvisa betyg är ett högt mål och något vi naturligtvis måste sträva efter, det ligger i allas intresse. Tyvärr går detta mål inte att uppnå så länge de nationella proven ser ut som de gör nu och så länge politikerna är ovilliga att finansiera ett centralt rättningssystem.
Som så ofta så får man det man betalar för. Om ett så omfattande arbete och något som är så viktigt för våra elever inte får kosta pengar, så kommer de nationella proven fortsätta att missa målet, likvärdighet kommer inte att uppnås och färre elever kommer att få rättvisa betyg.
Keith Lomas
lärare i engelska och tyska, Rosendalsgymnasiet
Pelle Sjöholm
lärare i engelska, svenska och filmkunskap, Celsiusskolan
UNT 28/5 2012