Debatt: Nej till könsdelat bad

Under hösten och vintern har debatten rasat i svenska medier – är det okej med könsseparata badtider? Är det rätt väg? Som företrädare för Liberalerna i Uppsala säger vi nej. Vi vill inte gå bakåt, utan framåt.

Att kunna simma är visserligen viktigt, men än viktigare är alla människors möjlighet att fritt bestämma över sig själva och sina egna kroppar.

Simträning får inte ske på bekostnad av mäns och kvinnors lika villkor, värde och rätt att finnas i det offentliga rummet.

I Sverige är normen könsintegration, och med det menas att staten inte tillhandahåller könsseparerade arenor som vissa andra länder gör, där kvinnor exempelvis sitter längst bak i bussen medan männen sitter längst fram eller där restauranger har könsuppdelade avdelningar. Så ser det inte ut i Sverige och så vill vi inte heller ha det.

Frågan om könsseparata badtider på kommunala badhus är alltså en principiell fråga. Det offentliga – stat och kommuner – har ett samhällsansvar. Det är inte nog att ta hänsyn till dem som vill ha separata badtider.

Den överordnade frågan rör integration och vad som händer om vi öppnar för anpassningar som grundar sig i ojämställdhet mellan män och kvinnor.

Vi måste börja med att ställa oss frågan varför. Varför kan inte flickor och pojkar, kvinnor och män alltid bada tillsammans? Jo, för att i vissa kulturer är oskuldsnormen väldigt viktig. Flickor och kvinnor förväntas vara oskulder och rena när de gifter sig, och genom att vara halvnaken i ett badhus förlorar de sitt anseende. De måste agera kyskt, och att visa upp sin kropp offentligt går stick i stäv med de kulturella normerna och antyder att man har gått emot familjens värderingar.

Det som händer nu är att det svenska samhället, genom att låta kommunala badhus tillhandahålla separata badtider för kvinnor, godkänner föräldrars och andras argument om varför deras döttrar, fruar och systrar inte får bada tillsammans med pojkar och män.

Men i Sverige ska vi inte göra skillnad på individer. Alla, oavsett ursprung, ska omfattas av svensk lag, friheter, rättigheter och skyldigheter och därför kan vi inte på kommunal väg underlätta diskriminering och minska friheten för en viss grupp människor.

Liberalerna strävar hela tiden efter att skapa ökad jämställdhet mellan könen samt bryta kulturella normer och värderingar som strider mot svensk lagstiftning och barnkonventionen. Vi måste våga prata om de orättvisa förutsättningar som begränsar flickors och kvinnors frihet att styra över sina egna liv. Vi måste ta tag i grundproblemet och våga kritisera religiösa och kulturella värderingar som går emot det vi i Sverige står för och som kränker det jämställdhetsarbete som kvinnor och män i åratal kämpat med.

För verkligheten är att alla som lever i Sverige inte är fria att bestämma över sig själva. Andra personer i deras närhet bestämmer åt dem.

Till exempel att flickor och kvinnor inte får simma bland pojkar och män i våra kommunala badhus.

Ett argument som förekommit i debatten om separata badtider är att dessa flickor och kvinnor inte kommer lära sig simma om de kommunala badhusen inte har könsseparata badtider. Accepterar vi detta argument tar vi indirekt ställning mot flickor och kvinnors lika rättigheter och öppnar upp för könsseparata verksamheter i allmänhet.

Är svaret då att öronmärka vissa timmar enbart för flickor och kvinnor den långsiktiga lösningen och vägen till integration? Nej, vi tror inte det. Kommuner måste hålla sig till den svenska lagstiftningen och värna jämställdhet. Men verkligheten då? undrar någon. Nu har vi ju flickor och kvinnor som inte får, kan eller vill bada om det samtidigt finns män och pojkar på plats. Är det inte bättre att blunda för grundproblemet bara den här gången, och se till att de i alla fall lär sig simma?

Då säger vi så här. Låt demokratiska föreningar som är partipolitiskt och religiöst obundna att hyra simhallar under vissa tider i veckan och ge simlektioner och parallellt arbeta med flickor och kvinnors självförtroende, självkänsla och ifrågasättande av rådande normer.

Då finns möjligheten att förändra, samtidigt som simkunnigheten ökar. Vi har goda exempel på detta i Uppsala redan nu, då över hälften av de som börjar i föreningen Tris simskola fortsätter simma på egen hand och under skolans regi, i könsblandade grupper.

Om vi inte ständigt har ett tydligt jämställdhetsperspektiv kommer en grupp flickor och kvinnor med utländsk bakgrund, oberoende av hur länge de har bott i Sverige, hamna i ett utanförskap.

Om majoritetssamhället inte inkluderar och skapar förutsättningar för dessa flickor/kvinnor att gå ut i samhället som självständiga och fria individer, då är vi medskapare till att de aldrig blir delaktiga och självklara. Det ställer vi liberaler inte upp på.

Sevana Bergström, vice ordförande Jämställdhetsrådet (L)

Mohamad Hassan, kommunalråd (L)