Svensk högre utbildning har en beundransvärd vitalitet och utvecklingsförmåga. Det är med stor tillfredsställelse jag konstaterar detta efter att Universitetskanslersämbetet nu följt upp utbildningar som tidigare bedömts ha bristande kvalitet. Lärosätena visar upp en kanonad av åtgärder i de redovisningar de lämnat till oss.
När Universitetskanslersämbetet under våren 2012 publicerade de första resultaten av utvärderingar av högskoleutbildningar, så väcktes många frågor. En överraskande stor mängd utbildningar visade sig ha bristande kvalitet. Det nya utvärderingssystemet ifrågasattes, men många uttryckte också stor oro över att svensk högre utbildning inte höll måttet. Studenter blev självklart bekymrade över hur konkurrenskraftig deras utbildning skulle te sig i ett internationellt perspektiv. Lärosätena drog slutsatsen att få utländska studenter skulle välja att studera vid ett svenskt universitet eller högskola.
Alla högskoleutbildningar som leder till en examen ska utvärderas fram till och med 2014. Det är den mest omfattande granskningen av svensk högskoleutbildning som någonsin genomförts. Det nya är att det är resultatet av utbildningarna som bedöms.
En ”peer review-grupp” med ämnesexperter, studenter och arbetslivsföreträdare granskar i vilken mån studenterna når examensmålen. De utbildningar som fått omdömet bristande kvalitet har ett år på sig att visa vilka förbättringar de genomfört. Om de inte vidtar tillräckliga åtgärder så riskerar de indraget examenstillstånd.
Universitetskanslersämbetet har nu fattat beslut om ett 60-tal uppföljningar av examina där vi tidigare bedömt att examensmålen inte uppnåddes.
Många uppföljningar återstår men vi kan konstatera att det kommer att bli en övervägande positivt resultat med utbildningar som nu får hög kvalitet. Dock har 10 procent av de kritiserade utbildningarna lagts ned av lärosätena i samband med uppföljningen så självsaneringen inom sektorn är stor.
I uppföljningen har vi begärt att lärosätena ska redovisa genomförda förbättringsåtgärder och inte enbart vilka åtgärder som planeras. Eftersom nya resultat inte kan finnas till hands redan efter ett år så måste åtgärderna vara sådana att de beskriver nya förutsättningar och förbättrade processer. Uppföljningen består av två steg. I det första steget ska lärosätet göra en egen analys av varför ett examensmål inte uppnåtts på grundval av Universitetskanslersämbetets ganska magra rapport.
När vi redovisar resultatet av utvärderingarna så ger vi inga rekommendationer för lämpliga åtgärder utan överlåter helt till lärosätena att analysera sina brister och genomföra förändringar.
Trots det magra underlaget har lärosätena haft påtagligt lätt för att analysera brister i en kritiserad utbildning. Självanalyserna är genomgående insiktsfulla, kloka och ofta självkritiska.
I det andra steget ska lärosätet redovisa vilka åtgärder man vidtagit för att förbättra utbildningen. Exempellistan omfattar långt över hundra åtgärder och dessa är tydligt kopplade till den egna analysen av brister i varje enskilt fall. Flera åtgärder omfattar insatser mot examensarbetet specifikt såsom införandet av bedömningsmallar för examination, tydligare betygskriterier, tydligare process fram till examensarbetet, handledarkollegium, förstärkta metodseminarier, samarbeten mellan lärosäten angående examensarbeten och second opinion-system vid bedömning av examensarbeten.
Men lika många åtgärder gäller insatser mot hela utbildningen såsom ny utbildningsplan, total revision av alla kursplaner, nytt övningsmaterial, fördubbling av kurslitteraturen, fler moment som examineras, nya kurser, förnyat kursinnehåll, obligatoriskt inslag av litteratursökning, systematiserad kontakt med bibliotek, tydligare progression mellan kurser, revision så att alla examensmål examineras och tydligare koppling till omvärldsaspekter och etiska ställningstaganden.
Ur studentens perspektiv kan observeras högre behörighetskrav, ökad mängd lärarledd tid, genomgripande förändring av den pedagogiska ansatsen, högre krav på examensarbetet och bättre återkoppling till studenterna.
Många insatser rör också förstärkt forskningsanknytning, anknytning av examensarbetet till forskningsprojekt och utnyttjande av forskare i handledningen. Ytterligare insatser rör anställning av fler lärare, högre vetenskapliga krav på examinatorer, begränsning i hur många examensarbeten en lärare får handleda, tydligare ansvarsfördelning mellan handledare och examinator, bättre matchning av lärare–student vid examensarbetet. Också rent organisatoriska åtgärder som helt ny nämndsorganisation för utbildningen och nya programråd förekommer.
En av de punkter som utvärderingssystemet kritiserats för har handlat om att det varit för stort fokus på resultat som man kan hitta i examensarbeten, lärosätenas självvärderingar och i studentintervjuer. När vi nu kan överblicka hela utvärderingssystemet med bedömning, förbättring och uppföljning ser vi att underlaget breddas och balansen mellan förutsättningar, processer och resultat i utvärderingssystemet förändras.
En del åtgärder som lärosätena genomfört är resurskrävande och kan innebära att resurser tas från annan verksamhet vid högskolan, men detta gäller långt ifrån alla åtgärder. Många insatser innebär förtydliganden och bättre organisation av verksamheten som till och med kan innebära minskad resursåtgång.
Sammantaget höjs kvaliteten i svensk högre utbildning märkbart med alla dessa åtgärder. Man kan fråga sig om detta kommit till stånd utan den externa kvalitetsgranskningen. Jag tror inte det.
Uppföljningen verifierar min nyligen publicerade rapport – kvalitetssäkringssystemet fungerar. Samtidigt ska det betonas att detta är ett helt nytt sätt att mäta kvalitet och det finns – som rapporten angav – tydliga behov att förbättra systemet. Detta ska ske med renoveringen av utvärderingssystemet inför 2015 och kan bara genomföras med stöd av lärosäten, studenter och arbetsliv. Till detta kan vi också hämta inspiration från det gedigna arbete som lärosätena uppvisat i sitt utvecklingsarbete vid uppföljningen.
Lars Haikola
universitetskansler
UNT 19/10 2013