REPLIK. Verksamheten vid Linnémuseet på Svartbäcksgatan är hotad, skriver Catharina Söderberg i en debattartikel i UNT (10/5). Vi tror inte det behöver vara så. Museet drivs av föreningen Svenska Linnésällskapet, som befinner sig i ekonomisk kris. Inträdesavgifter och avkastning på donerat kapital täcker inte längre utgifterna. Det är kostsamt att avlöna helårsanställd personal för en säsongsbetonad verksamhet. Detta framgick också tydligt av den ekonomiska redovisningen, som styrelsen presenterade på föreningens höstsammankomst i november. Driften av museet har gått med miljonunderskott under ett antal år och detta kommer att fortsätta, om inget görs för att få ekonomin i balans.
De flesta inser att Svenska Linnésällskapet, som är en liten ideell förening med ett unikt kulturarv att förvalta, befinner sig i ett allvarligt läge. För att avhjälpa situationen har den nu verksamma styrelsen arbetat fram en arbetsmodell, som bland annat innebär att föreningen inte längre behöver ta ett betungande arbetsgivaransvar.
I stället köper man in behövlig professionell kompetens för drift och programverksamhet. Detta kommer förhoppningsvis att ge en flexibel och ekonomiskt överblickbar verksamhet, som också bättre uppfyller dagens krav på personalansvar.
Catharina Söderberg säger sig representera många medlemmar i sin uppfattning att man inte ska oroa sig för ekonomin. En sponsringskampanj skulle enkelt råda bot på situationen skriver hon. Det är givetvis ett bra förslag, som styrelsen rimligen redan arbetar med och som alla medlemmar i sällskapet aktivt kan medverka till!
Visst skulle också vi vilja se kejsaren av Japan och andra berömdheter medverka till att Uppsala även i fortsättningen ska kunna erbjuda både Uppsalabor och långväga gäster ett oförglömligt besök i Carl von Linnés hem. Men om föreningen skall kunna intressera villiga sponsorer och bidragsgivare, måste vi nog först kunna visa upp ett gott förvaltarskap med långsiktighet och framtidstro.
Marknadsföringen och driften av Linnéminnena behöver generellt moderniseras och anpassas till nutidens besökare. Vi är nog inte ensamma om uppfattningen att styrelsen faktiskt arbetar i den riktningen med både ”entusiasm och tro på verksamheten”. Det är knappast någon fruktbar lösning att nu agera för ytterligare kursändringar, utan det enda rimliga är att låta den nuvarande styrelsen fullfölja sitt arbete med en ny organisation för Linnémuseet.
Jan Helmer Gustafsson
Birgitta Askeberg
medlemmar i Svenska Linnésällskapet