Någon klinik för prostatacancer finns inte på Akademiska – i varje fall inte ännu. Men skäl finns för att pröva möjligheten. Orosmolnen hopar sig över cancervården i allmänhet och prostatacancer i synnerhet. En prognos, hämtad ur regeringens cancerutredning, visar att antalet cancerfall kommer att nära nog fördubblas inom 20 år och mer än fördubblas när det gäller prostatacancer.
Dagens siffror är cirka 400 000 respektive 75 000. Sammantaget innebär detta en dramatisk ökning av kraven på sjukvården och skenande kostnader för hjälpmedel och läkemedel.
Svensk cancervård håller hög standard men pressas redan allt hårdare av volymökningen, personalbrist och av att nya metoder och läkemedel medför ökade kostnader. Framgångsrik cancerbekämpning leder också till nya vårdbehov till följd av biverkningar och återfall. Att ekonomin förr eller senare kommer att begränsa möjligheterna att ge alla den bästa vården är något som alla förstår men ingen gärna talar om. Grekland och Rumänien är skrämmande exempel där den offentliga cancervården inte kan bekosta livsnödvändiga mediciner.
I en situation med ökande behov och begränsade resurser blir det särskilt angeläget att se till att vårdapparaten fungerar optimalt. Kvalitetsstödjande system finns i form av nationella riktlinjer och register över vårdresultat. Varje region utrustas nu också med så kallade Regionala Cancercentrum, som ska bevaka kvaliteten. Däremot finns knappast någon som följer sambandet mellan vårdens organisation och effektivitet.
Ansvaret delas nu oupplösligt mellan ett myller av politiker, tjänstemän, fackförbund och klinikledningar och ibland privata aktörer. Inbördes konkurrens och revirtänkande florerar. Ekonomin har överordnad betydelse. De mer högljudda och spektakulära önskemålen prioriteras på bekostnad av mer lågmälda behov eller sådana som inte lika lätt låter sig beskrivas. Och, framför allt, patientperspektivet saknas helt i beslutsunderlagen.
Ett radikalt nytänkande behövs för att möta framtidens krav. Med inspiration från industrins sedan länge införda flödestänkande med produkten och kundnyttan i centrum skulle vården få en annan styrning. Med utgångspunkt från patientens väg genom vården skulle svagheter och kostnadsläckor lättare kunna identifieras och åtgärdas.
Behandlingen av prostatacancer vore ett naturligt första steg för ett sådant nytänkande. Prostatacancer är den vanligaste cancersjukdomen med drygt 10 000 nya fall det senaste mätåret och 2400 dödsfall, varav över 300 bara i Uppsala län. Ett fullskaleförsök vid Akademiska med en renodlad klinik för prostatacancer skulle ge ovärderlig erfarenhet för landet i övrigt och för andra stora cancersjukdomar. Förebilder kan hämtas från övriga Europa, främst Tyskland, som på kort tid startat över 70 sådana kliniker.
En klinik av det slaget ska ha så kallad multiprofessionell bemanning med urologer, onkologer, radiologer, patologer, specialiserade sjuksköterskor, psykosocial kompetens, sjukgymnastik, hälsokunskap med mera. Ansvaret för patienterna ska gälla från första diagnos genom hela behandlingsskedet, liksom för uppföljning av behandlingsskador, hantering av återfall, och omvårdnad i senare skeden av sjukdomen.
Vinsten med en sådan enhet är uppenbar för patienterna, som nu måste orientera sig mellan olika oberoende, ibland konkurrerande vårdenheter utan ansvar för annat än sin egen insats.
Att som nu erbjudas att själv besluta om behandling är ytligt sett attraktivt men provocerande och ångestskapande när man upptäcker vårdens brist på samordning och enhetliga bedömningar. Men vinsten blir också ekonomisk om man samlar de stora sjukdomsgrupperna i ett smidigt flöde utan dubbelarbete med rätt åtgärd vid rätt tillfälle. Låt oss börja genast!
Calle Waller
ordförande Prostatacancerföreningen i Uppsala län
vice ordförande Prostatacancerförbundet
UNT 20/10 2011