Uppsala upplevs av besökare som en grön stad med en historiskt intressant och charmig stadskärna. I staden finns byggnader som representerar både gammal och ny, djärv arkitektur. Domkyrkan och konserthuset förenas på var sin sida om ån i en berättelse om olika stilideal.
Under ett flertal år har vi sett hur samarbete mellan kommunen och privata intressenter har gett lyckade resultat i utformningen av stadskärnan. Upprustningen av gågatorna, omvandlingen av Dragarbrunnsgatan med mera är exempel på hur staden har utvecklats genom samarbete mellan handlare, fastighetsägare och kommunen. Det här samarbetet fanns under oppositionens tid vid makten men tog inte verklig fart förrän alliansen tillträdde 2006.
Arkitekturen i de nya områden som nu bebyggs med bostäder upplevs av många som enahanda. Det är många gråvita hus med genomskinliga balkongfasader. Samtidigt är de nya husen ett uttryck för vår tids stilideal.
Var tid har sitt formspråk. Vem minns inte 80- talets persikofärgade småhus och miljonprogrammets höghus med likartade fasader. I dag dominerar glaset i fasaden på offentliga byggnader. Tilltalande eller inte - meningarna kommer alltid att gå isär och det i sig är ett uttryck för invånarnas intresse för sin stad.
Folkpartiets gamla krav att bevara siktlinjerna in mot stadens kärna, förefaller nu omfattas av de flesta. En förutsättning för att staden skall vara attraktiv är att gator och torg utformas på ett spännande och sammanhållet vis.
Siktlinjerna måste bevaras både inom och utanför stadskärnan. Staden skall upplevas som en grön stad och centrala stadens karaktär skall bevaras. Nya bostadsområden binder samman de olika stadsdelarna. Då kommer Uppsala att kunna expandera samtidigt som staden upplevs som integrerad. Det är avgörande för att Uppsala skall kunna behålla sin karaktär av kunskapsorienterad, internationellt intressant stad.
Trots alla exempel på att samarbete mellan kommunen och privata aktörer utvecklar Uppsala, vidhåller Socialdemokraterna och Miljöpartiet att storebror vet bäst. I sin artikel (UNT 29/11 2011) förespråkar de båda partierna ett arkitekturprogram som skall utformas av kommunen ensam.
Uppsalas invånare skall få lämna synpunkter. I övrigt välkomnas inga åsikter ifrån dem som gör fler bostäder möjliga och där samarbete vore naturligt. När programmet är fastställt så skall man rätta sig därefter. Inget utrymme ges för en konstruktiv, gemensam dialog. Det här är den gamla tidens synsätt och det är betecknande att Socialdemokraterna visar att man inte har förändrats i takt med samhällets utveckling. Något förvånande är det att Miljöpartiet inte ser detta som ett problem.
Ett arkitekturprogram löser inte problemen med enahanda fasader. Det görs bara om kommunen tidigt i planeringen diskuterar med varje enskild byggherre hur bebyggelsen bäst kan utformas på just den mark som byggherren skall exploatera.
Det är bättre att diskutera än att genom ett program sätta gränser för den nyskapande arkitektur som vi skulle kunna få se i staden. Socialdemokraternas och Miljöpartiets förslag förutsätter också att kommunen äger i stort sett all byggbar mark. Annars är det inte möjligt att göra så som de föreslår; att låta olika arkitektbyråer utforma bebyggelsen i konkurrens.
I Uppsala ägs inte marken i huvudsak av kommunen utan är i hög grad privatägd. Kommunen bör i stället i varje planärende uppmuntra byggherrarna att låta arkitekterna komma med djärvare idéer, samtidigt som kommunen måste ha respekt för kostnaderna för ett bygge.
Uppsala behöver ett nyskapande formspråk som smälter in i den tradition staden har av historiska byggnader. Det är en angelägenhet för kommunen att se till att staden upplevs som en helhet, både vad gäller byggnaderna och det offentliga rummet. Det är inte bara att uppföra ett hus utan att ta hänsyn till hur omgivningen ser ut. I bebyggelsen bör alltid omgivningen kring husen vara ett av de viktigaste inslagen. Gaturummet och husen bör tillsammans med en väl genomtänkt grönstruktur, bilda en helhet.
Med träd och grönska, trevliga torg och gatustråk bygger man staden, samtidigt som förtätningen inte upplevs som påträngande.
Folkpartiet skrev inför valet 2010 (UNT 8/8 och 14/9 2010) att ”det viktiga är att tidigt i planeringen diskutera och komma överens om hur en mer varierad och spännande arkitektur kan åstadkommas. Med kvalitetskrav tidigt i byggprocessen kan nybyggda områden få en mycket mer varierad gestaltning”. Vi skrev vidare att ”Folkpartiet vill införa gestaltningsprogram som … innebär att kommunen tillsammans med berörda byggherrar samordnar den yttre miljöns utformning vid nybyggnation. Syftet är att säkerställa god utformning och kvalitet på gestaltningen av byggnader och offentliga rum.”
Den existerande samrådsprocessen utgör något att bygga vidare på för att åstadkomma en bättre dialog mellan Uppsalabor och byggherrar, men denna process behöver vidareutvecklas.
Uppsalahem, andra aktörer och Uppsalas invånare borde vara naturliga samtalsparter för kommunen i en dialog om stadens framtida utformning. Folkpartiet anser att samarbete är den väg vi skall gå för att utveckla arkitekturen i staden.
Vi vill se ett gemensamt forum minst ett par gånger om året dit Uppsala kommun bjuder in arkitekter, byggherrar och medborgare som gemensamt diskuterar hur arkitekturen i såväl omgivningen som själva husen kan utvecklas. Spännande influenser kan ges av arkitekter som verkar i andra länder. Det behöver inte kosta mer att bygga med en varierad arkitektur än med en enahanda.
Gå ett varv runt Vaksala torg och betrakta de olika arkitektoniska stilarna från 1800-talets slut, 1900- talets början, 60-talet, 80- talet och 2000-talet.
Helheten är koncentrerad arkitekturhistoria samtidigt som varje tidsanda har satt sin prägel på omgivningen runt torget.
Cecilia Hamenius
kommunalråd (FP)
Peter Nordgren
ordförande Uppsalahem AB (FP)
UNT 16/1 2012