Graffiti och klotter är två helt skilda saker. Graffiti är att likställa med konst. Klotter handlar huvudsakligen om signaturer, symboler, korta texter eller ett geografiskt revirhävdande.
Det finns en tredje form, ren vandalism där man blott sprejar ned väggar.
Lagliga väggar
Nöjer sig klottrarna med lagliga väggar? Varför vill nämnden skilja på graffitiintresserade och annan konstintresserad ungdom? Om sanningen ska fram så är inte klottrare, och de flesta som sprejar graffiti, intresserade av att vara med i en konstcirkel och klottra. Jo, som en förberedelse, som en träning, innan de sprejar på offentliga platser.
Det är huvudsakligen därför graffitikurser efterlyses. Dessutom blir det lättare att komma hem till pappa och mamma med färg på händerna. Man har ju bara varit på kursen eller målat på det lagliga planket.
Gammal tradition
Naturligtvis finns det seriösa graffitikonstnärer, bl a de som fortsätter på den gamla muraltraditionen. Det är deras behov — och inte klottrares behov — diskussionen borde fokuseras på.
När nu kulturnämnden vill gynna klotterplank, menar man då att man vill upplåta plank där folk kan skriva sina åsikter i olika frågor, producera tags, etc? Eller är det konstnärliga målningar man vill bereda plats för?
Låt oss se på den juridiska sidan. Det brottsliga har inte att göra med att man ritar, målar eller sprejar — det avgörande är var man gör det. Att kludda, göra åverkan på privata och offentliga fastigheter eller transportmedel kränker egendomsrätten och är ingenting annat än skadegörelse.
När nu kulturnämnden tillstyrker offentliga klotterplank, måste man ställa sig frågan: Stimulerar graffitiskolor och klotterplank till vidare verksamheter? Ja, det gör de onekligen. Tanken med en graffitiskola är ju att den ska möjliggöra fler målningar.
Olika uppfattningar
Stimulerar graffitiskolor och offentliga klotterplank till olaglig verksamhet? Här finns det olika uppfattningar. Polisen och Kommunförbundet menar att så vanligen är fallet. Ja, polisen menar att klotter även leder till annan — och grövre — brottslighet. Jag har hört politiker förneka att polisen har tillförlitliga källor. Men, för att göra en större väggmålning krävs sprejfärg för runt 600 kronor. Hur många ungdomar har råd att — gång på gång — köpa så mycket för egna pengar?
De flesta som diskuterar graffiti och klotter skiljer inte på begreppen. De flesta klottrare och graffitisprejare ligger emellertid i ett uppenbart motsatsförhållande till samhället i stort. Det är det olagliga i sig som är drivkraften. Ibland har man ett politiskt budskap — ibland tydligt, ibland otydligt för klottraren själv. Men vanligen handlar det om en blandning av blind protest — ibland av våldsam natur som när man slår sönder och klottrar ned hela tågsätt — och en strävan att nå status inom den egna gruppen eller bara spänningssökandet i sig.
För dem är det just det förbjudna som är utmaningen. Man kan jämföra med vad en del hackare och crackare gör via sina datorer. Ju svårare och farligare verksamheten är, desto högre status erhålls. Den uttalade motsättningen mellan de ungdomar som på nätterna sprejar ned fastigheter å ena sidan och samhället å den andra framgår i ett program som
Utbildningsradion (1996) gjorde i samarbete med Brottsförebyggande rådet: http://www.ur.se/stop/brott/larare/larare4.html.
Väl organiserade
I Sverige finns inte bara ett väl utvecklat nationellt nät för klottrare. De är organiserade även internationellt. Dessa klottrare fotograferar sina egna verk och publicerar dem via Internet. Man publicerar sig under pseudonym och rangordnas efter tydliga kriterier.
På vissa klottrade ytor har man till och med påsatt en copyrightsymbol. Jag är inte säker på att ironin i detta står helt klar för konstnären själv. Den som är intresserad att studera fenomenet kan själv surfa över till deras Uppsalabaserade hemsida http://www.upptown.eu.org/index2.htm.
Här kan man se det motsägelsefulla i rörelsens budskap — helt öppet. Man skriver: "Vi vill inte uppmuntra någonting olagligt. Vi vill bara visa allmänheten hur graffiti i Uppsala ser ut". Samtidigt visar man närmare 6 000 bilder på nedsprejad privat eller offentlig egendom.
På denna hemsida refererar man till hiphoprörelsen. Jag är inte så säker på att alla hiphoppare vill associeras till vandalisering även om Miro Anter, ordförande i Ung vänster Gottsunda-Eriksberg i sin insändare 18 juli i år åberopar ett samband mellan graffiti och hiphoprörelsen.
Vi ska inte för ett ögonblick tro att offentliga klotterplank på något sätt kommer att minska det olagliga klottrandet på tåg och husväggar.
Kommer den "välartade" ungdomen att sluta klottra på husfasaderna bara de får lagliga plank? "Välartad" ungdom klottrar över huvud taget inte på husfasader. Men, de ungdomar — och vuxna för den delen — som på ett seriöst sätt vill utöva konstformen graffiti eller muralmålning, måste samhället ställa upp för, lika mycket som man ställer upp för annan ungdomsverksamhet. Men det måste ske under former där samhället har kontroll och där konstnärerna kan identifieras.
Under samhällets kontroll? Ja, sprej- och tuschfärger innehåller samma lösningsmedel som gjort tusentals yrkesmålare sjuka. Klottrare använder sällan riktig skyddsutrustning och riskerar därför att drabbas av allergier, eksem och hjärnskador.
Den svåra frågan är hur man ska ge möjligheter till graffitikonstnärer, utan att det man gör leder till senare vandalisering. Kulturnämnden har inte beaktat den frågan. Eller — är detta på något sätt en ideologisk fråga för socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet?
Sigvard Lingh
Psykolog
Psykolog