I sin utredning om skolreformerna förklarade professorn och före detta generaldirektören för Skolverket Per Thullberg i april att forskning visar att elevers studieresultat har störst möjlighet att förbättras med åtgärder som påverkar själva undervisningen. Det är förstås självklart, men ändå har skolpolitiken i många år inte brytt sig om vad som händer i klassrummen.
Både stat, kommuner och friskolor har ansvar för åtgärder som påverkar undervisningen. Ändå har de länge frånsvurit sig detta och i sista hand ofta överlåtit åt enskilda lärare att lösa problemen. När stora reformer nu beslutats måste förutsättningar för att de ska bli verklighet ges.
En av de viktigaste förutsättningarna för undervisning är tryckta och digitala läromedel som följer läroplanen, har beprövad pedagogik och är präglade av författares och professionella läromedelsförlags kunnande.
Med läromedel får legitimerade lärare en grund för att undervisa på det sätt som är bäst i varje undervisningssituation. Med läromedel, eget material och andra lärverktyg skapar lärare motivation och möjlighet att lära.
Men ändå har elever i många skolor under flera år fått allt mindre läromedel och de som används är ofta gamla och slitna.
Skolinspektionen har också i flera fall pekat på brister, i några fall tio och till och med 20 år gamla läromedel. Branschstatistik visar att elever i grundskolan på tio år fått 18 procent mindre nya läromedel, 2012 för endast 500 kr var per år. Statistik visar också att skillnaderna mellan kommuner och skolor är mycket stora.
Per Thullberg angav i sin utredning, med hänvisning till internationell forskning, att en förutsättning för att skolreformer ska få genomslag är att nya läromedel utvecklas. Jag vill tillägga att en annan förutsättning är att aktuella läromedel över huvud taget används.
England jämförde redan 1996 bekymrat sina elever med både andra europeiska och asiatiska elever. Som en förklaring till dessa elevers bättre resultat angavs bland annat att de hade enhetliga läroböcker och att lärare därmed fick tid att undervisa i stället för att göra eget undervisningsmaterial. Värdet av utförliga lärarhandledningar påpekades. I dag handlar det om både tryckta och digitala läromedel.
Skolreformerna 2011 hade kunskap som huvudfokus. Ändå försvagade riksdagen läromedlens ställning i skollagen. De flesta kommunala skolpolitiker har som sagt inte kompenserat för det. Det synes därför som om Sverige i dag har Englands problem.
Men jag ser tecken på självrannsakan. Utbildningsminister Jan Björklund uppgav i juni att lärare måste ta ansvaret för vilka läromedel man använder och att lärare har ett ansvar att köpa in böcker som är allsidiga och följer läroplanen. Hans statssekreterare Bertil Östberg uppgav senare att regeringen inte avsett att det skulle bli en urvattning av läromedlen eller att de skulle ersättas av nätet. Lärarförbundet har också uttalat att mycket läromedel rök med 1990-talets besparingar och Lärarnas Riksförbund påpekat vikten av goda läromedel.
Som legitimerad lärare vill jag särskilt påpeka att läromedelslös undervisning får mest negativa effekter för elever som inte kan få kompensation i hemmet. I jämförelse med dessa gynnas kanske till och med elever som kan få sådan kompensation. Men kunskapsnationen Sveriges totala kunskapsnivå sjunker.
Utbildningsministern bör stärka läromedelsbegreppet i skollagen och kommuner se till att skolpengen alltid används delvis till läromedel. Goda läromedel i alla ämnen skulle ge lärare bättre förutsättningar att undervisa och alla elever bättre möjligheter att lära. Det är fullt möjligt för utbildningsministern och kommunernas skolpolitiker att snabbt göra skolan likvärdig i ett viktigt avseende.
Rickard Vinde
vd Svenska Läromedel –
Läromedelsförlagens branschförening
UNT 24/9 2013