I dag är det internationella kvinnodagen, en dag som vi särskilt ska uppmärksamma och ägna åt att reflektera över de orättvisor, det våld och den diskriminering som kvinnor runtom i världen utsätts för. Jag anser att jämställdhet är en viktig fråga – ja, kanske den allra viktigaste frågan – inte bara lokalt och nationellt utan även globalt.
Här hemma hör jag människor vifta bort jämställdhetsfrågan med argumentet att män och kvinnor har lika rättigheter. Och formellt sett behandlas kvinnor och män för det mesta könsneutralt.
Men ett liberalt samhälle är ett samhälle där människor inte behöver kämpa mot förutfattade meningar på grund av sitt kön. Det är ett samhälle där män och kvinnor har lika stor makt att forma samhället och bestämma över sina egna liv.
I ett land där kvinnors lön i snitt är 86 procent av männens, där de i praktiken har 78 procent av vad männen har att leva på och där de gör 58 procent av det obetalda hushållsarbetet måste man antingen dra slutsatsen att kvinnor i genomsnitt är mindre begåvade och mindre driftiga än män eller att det finns faktorer i samhället som gör att kvinnor i praktiken möter mer motstånd än män.
Det räcker inte med formell jämställdhet. Vi behöver reell jämställdhet. För att ta oss dit behövs ett målmedvetet, långsiktigt och enträget arbete.
Ingen skulle i dag medvetet försöka gynna det ena könet framför det andra. Problemet är att vi har svårt att se våra egna förutfattade meningar. När några förskolor för ett par år sedan lät sig filmas för att se om de behandlade pojkar och flickor olika var de säkra på att de gav alla en individuell omsorg. Genom att se på sitt arbete utifrån upptäckte de att de systematiskt gav pojkarna mer uppmärksamhet och uttryckte helt olika förväntningar på barnen beroende på vilket kön de hade. Det visar hur viktigt det är att inte vifta bort frågan om jämställdhet med att vi har lika formella rättigheter i dag. I alla fall om vi vill att alla barn ska ges lika goda förutsättningar i livet.
Sådana insikter måste också vara vägledande i styrningen av kommunen. Folkpartiet vill därför att Uppsala kommun ska börja arbeta med jämställdhetsbudgetering (gender budgeting). Det innebär att vi synliggör och analyserar hur kommunens resurser används och fördelas ur ett jämställdhetsperspektiv.
Precis som förskolorna behöver vi se till att vi faktiskt gör det vi vill göra, nämligen att se individer och inte kön. Att införa ett sådant arbetssätt skulle bli en ny milstolpe i Uppsalas jämställdhetshistoria.
Folkpartiet och alliansen i Uppsala kommun har arbetat intensivt med att öka jämställdheten både på kort och på lång sikt. I den policy vi antagit för en långsiktigt hållbar kommun är ett av målen att Uppsalaborna ska vara jämställda.
Internt i kommunen arbetar vi på riktlinjer för genusmedveten rekrytering, och vi har tagit fram nya riktlinjer för hur vi ska arbeta med jämställdhets- och mångfaldsplaner. Inom förskolan, grundskolan och gymnasiet har vi infört ett systematiskt arbete med att integrera jämställdhetsarbetet i undervisningen.
Enligt Statistiska centralbyråns jämställdhetsindex var Uppsala kommun den sjunde bästa kommunen i landet år 2006.
För de variabler som följts sedan dess har Uppsala kommun behållit eller förbättrat sin position gentemot andra kommuner. Att bryta gamla strukturer kräver engagemang från alla inblandade, inte minst från ledningen i alla nämnder och bolag. Därför arbetar vi långsiktigt med jämställdhetsintegrering, en politisk strategi som går ut på att se till att jämställdhetsperspektivet är med i det ordinarie beslutsfattandet. Könsbudgeteringen är ytterligare ett steg på vägen mot ett jämställt samhälle.
Mohamad Hassan
kommunalråd (FP)
UNT 8/3 2012