Om det konservativa och Knivsta.

Ser man en kommun som om den vore ett företag så riskerar man att spela bort grundläggande värden, skriver Terry Carlbom.

Terry Carlbom.

Terry Carlbom.

Foto: Staffan Renlund

Uppsala2016-09-09 12:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ibland sägs att ideologierna är döda. Ibland möter man personer som påstår att de inte har någon ideologi. Båda har fel. Den som inte ser det, och möjligen tror det, är den som verkligen öppnar för att ideologierna i omedveten form gör sig gällande. I båda fallen gynnar inställningen en klart konservativ värderam.

Ser man tillbaka över en rejäl tidsrymd, säg tvåhundra år, så ställdes upplysningstidens tro på individen mot den konservativa övertygelsen om att samhället bäst styrs uppifrån, gärna av traditionella eliter typ adel eller de mycket rika. För hundra år sedan tvangs de konservativa acceptera allmän rösträtt på individrättens grund. Men det hindrade inte att de ändå vidhöll att samhället bäst styrdes av dem som förstod bäst. Numera gärna företagseliter.

Konservatismen som idériktning rymmer två perspektiv. Den ena är värdekonservatismen, som alltid omhuldat arv, historia och tradition. Den andra har kallats gammalliberal, var frihandelsvänlig och anti-protektionistisk. Denna sistnämnda riktning har uppdaterats under namnet nyliberal och framhåller att individen är stark, statsmakten bör begränsas och skatter sänkas. Avståndet till modern socialliberalism är långt.

I Knivsta företräder mandatperiodens moderater ett alliansflertal i kommunstyrelsen. Politiken domineras av ett kraftfullt stråk av ena halvan av det konservativa arvegodset: samhället bäst styrs som ett företag med kommunstyrelsens ordförande som VD. Demokratibegreppet ges en lämpligt avgränsad definition. Medborgarna har i allmänna val vart fjärde år sagt sitt (om kommunstyrelsen). Det får, så att säga, räcka med det.

Ekonomisk ’rationalitet’ och tillväxt anger kompasskurs. Den uppenbara konsekvensen är att traditionella konservativa värden som kulturarv, kultur och miljö blir akterseglade. Tydligt är detta när markanvisningar sker till exploatörer utan förankring i översiktsplan, fördjupad översiktsplan eller till och med undantag från gällande detaljplan. Mark avyttras, och bolag får utan redovisade restriktioner för bevarandevärden fritt forma förslag på markanvändning.

M-ideologin säkrar sina värderingar genom att till sig knyta andra partier. Tag det exempel som för en tid sedan dök upp i media: ” – Det är också viktigt att reflektera över vad som är mest demokratiskt, att vi politiker lyssnar mest på 10–100 resursstarka personer eller på de röster som närmare 10 000 medborgare avger vart fjärde år?” säger Boo Östberg (C). Denna tanke har aldrig tidigare varit centerpartiets, det är ett uttryckssätt som bekräftar en ny idévärld.

Till sin verkan innebär detta att den medborgardialog tystnar som är folkstyrets ventil för att politisk handling ska förankras i fullgod legitimitet, - otroligt viktigt i tider av stark förändring. Här suddas ca 30 års debatt om demokratifördjupning ut med ett fåtal pennstreck.

Förhandsdiskussion och tidiga remissomgångar har begränsats avsevärt i Knivsta. Förslag på medinflytande från intresseföreningar på ekologisk- och kulturfrämjande grund styrs bort med hänvisning till att partierna själva har öppna möten i sakfrågor. Denna snuttifiering av det offentliga samtalet har satts i system. Och när möjligheten till konstruktiv dialog stryps får man överklaganden som protestaktion istället för debatt och idétillskott.

I moderaternas ideologi framträder Knivsta som ett AB där kommunstyrelsens ordförande ser sig som VD. Lag, regler och stadgar blir ’dispositiva’ och är vid behov till för att rundas eller tänjas på. Det som inte överklagas gäller. Samhällsnytta definieras i ekonomiska termer, inte i allmännyttiga. Varför ska ett samhälle bevara karaktärsvärden, när huvudsyftet är skatteintäkter? Klassiska moderater måtte känna sig väldigt vilsna.

Övriga partier bör nu överväga om den oro bland medborgare som denna politik ställer till med är värd priset. En kommun är inte ett företag. En kommun består av dess medborgare. Om ett folkrörelseideal ger vika för sådant toppstyre så förtvinar vår medborgardemokrati, vår framtidstro och samhällets kreativa kraft. Företagsmoderater tycks kanske smarta, men dom är inte kloka.

Terry Carlbom

Fil.dr, Knivsta

Läs mer om