Jag delar helt och hållet Mikael Janssons åsikt om kommunens borgensåtagande (unt.se Åsikt Uppsala 130805), men jag tror också att vi båda är ganska ensamma. Jag är nämligen övertygad om att stadshusledningen har sådan verklighetsuppfattning och opinionskänsla att man förstår att Uppsalas invånare hellre avstår från gatubelysning än att man avstår från arenor. Annars skulle man väl inte ha fattat sådana här beslut. Inte ens om man kände sig tvungna till det på grund av gamla vallöften och intensiv lobbying från särintressen.
Själv anser jag att det finns all anledning att ställa sig kritisk till hur dessa satsningar presenteras.
Beträffande den nu aktuella innebandy- och friidrottsarenan, sägs det att om borgensåtagandet löses ut, så "kostar det ingenting", eftersom det driftbolag som tar emot det årliga kommunala stödet övergår i kommunens ägo. Men kommer kommunen att "överge" arenan? Kommer inte kommunen att tvingas fortsätta med att betala årliga bidrag?
Och hur tänker kommunen agera om det behövs mer pengar till investeringen? Skall bygget då stå ofärdigt och oanvändbart som ett minnesmärke?
Beträffande konserthuset vid Vaksala torg så kostade det strax under 600 miljoner kronor. Och då hade man gjort en hel del bantningar som särskilt drabbade den stora salen. Som jag har förstått det har den årliga ekonomin sedan starten varit skral. Jag undrar också över hur mycket som avsätts för det framtida underhållet. För sådant underhåll kommer för alla byggnader.
Det vinnande förslaget vid arkitekttävlingen 1992 kostnadsberäknades till 115 miljoner kronor. Med ett grovt beaktande av underskattningar den gången och senare kostnadsstegringar kan man tänka sig att en motsvarande byggnad 2003 kunde ha kostat 300 miljoner kronor. Nu blev det alltså dubbelt så mycket. Frågan är: Fick kommunen (läs: Uppsalas invånare) dubbelt så mycket nytta? Mer arkitektur?
Beträffande den nyss aktuella storarenan i Gränby så presenteras även där (i underlaget till KF i maj 2013) olika kalkyler. Nyttan för Uppsala framställs som helt enastående. Och visst vore det bra om det vore så. En kommun av Uppsalas storlek kan säkert hysa en arena av denna storlek. Men kommer det att bli så bra? Är även detta ett luftslott?
Först måste man naturligtvis, av erfarenhet från sådana här projekt, ställa sig undrande inför totalsumman 750 miljoner kronor. Varför skulle den kalkylen stå sig? Kommer kommunen att klara av att inte bidra med ytterligare belopp? Oavsett om dessa sker direkt eller via ökade årliga bidrag? Jag tvivlar.
I nämnda KF-underlag bilaga 1:6A finns också ett tänkt scenario i det fall kommunen avser att lösa ut en option för övertagande av fastighetsbolagets aktier. Jag tror att det är en sorts garanti för bidraget på 150 miljoner kronor. Jag klarar inte av att förstå på vilka verkliga förutsättningar det är upprättat, men intrycket som ges, är att det skulle bli en mycket god affär för kommunen. Kan någon bekräfta att så är fallet? Annars ställer jag mig tvivlande.
Om nyttan för näringsliv och invånare (till exempel så anses skatteintäkterna att öka med 86 miljoner kronor) får framtiden ge svar på.
Under tiden vill jag uppmana ledamöterna i kommunfullmäktige att begära fram en tydlig redovisning av de positiva ekonomiska effekter som konserthusbygget ledde fram till. Sedan kan var och en ställa dessa mot kostnaderna. Kanske var det en bra satsning. Kan någon i fullmäktige ta ett initiativ?
Anders Uddgren
Lövstalöt
UNT 20/8 2013