I Östhammar, liksom på många andra håll, råder i dag brist på bostäder. En anledning är att så många beslut om detaljplaner överklagas. Enligt den nya plan- och bygglagen (PBL) får de som är närmast berörda av en detaljplan överklaga först till länsstyrelsen och sedan även till mark- och miljödomstolen. Det är tänkt som en demokratisk säkerhetsventil för översyn av kommunala beslut, men fungerar dessutom som ett effektivt sätt att fördröja det beslut man är missnöjd med. I de allra flesta fall får nämligen kommunen ändå till slut som den vill. Dessutom innebär fördröjningen ofta en betydande merkostnad.
Argumenten mot misshagliga beslut varierar och är ibland av mer överraskande slag. I Malmö finns exempel både på att man velat stoppa byggandet av bensinmack i en park och att man velat stoppa skapandet av en park där det låg en bensinmack!
I Östhammar finns också ett antal överklaganden, som tillfälligt stoppat genomförandet. Ett exempel är Stadshotellstomten. Först överklagades en detaljplan som förberedde byggande av ett nytt hus för bostäder på tomten. Inför utsikten att få vänta i kanske flera år på ett genomförande ändrades planerna och SKB köpte tomten.
Syftet är nu att det ska bli kontor. Det återstår nu att se vad närboende, affärsidkare med flera tycker om det.
I Österbybruk planerar Östhammarshem att bygga fler bostäder i området Pålsboda. Med argumentet att vägen till området inte är säker har även denna plan överklagats. Ansvarig tjänsteman uppskattar fördröjningen av byggandet till mellan ett halvår och tre år beroende på hur långt man vill driva överklagandeprocesserna. Jag skriver fördröja och inte stoppa eftersom kommunen och vägverket diskuterat trafiksäkerhetsfrågan och kommit fram till att den föreslagna lösningen är bäst.
Inte heller i Öregrund är det lätt att göraförändringar. När Societetsparken gjordes i ordning ville några närboende inte att det skulle en samlingsplats där. När ett antal personer arbetar för att det ska skapas en husbilsparkering och toaletter i Västerhamnen överklagas även detta av närboende.
Det handlar ofta om ansenliga tidsfördröjningar efter överklaganden. Det beror i sin tur också på att handläggningstiderna är långa.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har granskat landets länsstyrelser och genomsnittet för handläggning av överklaganden rörande detaljplaner varierar mellan Norrbottens 418 dagar i genomsnitt till Kalmars tolv. Uppsala län hade 2010 ett genomsnitt på drygt fyra månader.
Jag har inte lyckats hitta några siffror på hur stor andel av alla överklaganden av detaljplaner som godkänns. För överklaganden av bygglov hade dock länsstyrelsen i Uppsala län år 2010 godkänt 73 av 89 inkomna ärenden, 82 procent.
Detaljplaner handlar ofta om att möjliggöra byggande av bostäder. Det är något som i andra sammanhang kritiseras för att det sker för sakta. Men det finns också en ekonomisk sida av frågan. Uppsalahem skrev nyligen (UNT 17/7) att överklaganden inneburit att byggandet av 69 nya hem i Sunnersta fördröjts i fem år. Det innebar dessutom att de som så småningom får flytta in där får en förhöjd hyreskostnad med 1 700 kronor per månad.
Vad ska man då dra för slutsatser av ovanstående läge?
- Möjligheten att överklaga ska självfallet finnas kvar. Frågan är närmast hur många överinstanser som ska finnas. I dag är det av de tre instanserna länsstyrelse, mark- och miljödomstol och mark- och miljööverdomstol bara den sista som ska ge prövningstillstånd. Utöver det finns Europadomstolen, dit allt fler verkar vända sig.
- Handläggningstiderna hos länsstyrelser och domstolar bör få en bortre gräns. Kommunerna har ett lagkrav på högst tio veckor. Det vore en rimlig gräns även för länsstyrelserna. Dessa synpunkter har också framförts av SKL tidigare i år.
- Vi måste bli medvetna om den ekonomiska sidan av fördröjningarna. De kan kosta de blivande hyresgästerna betydligt mer än till exempel en standardhöjning på lägenheterna.
Mats Sjöborg
gruppledare för Folkpartiet i Östhammars kommun
UNT 29/7 2012