REPLIK Det är svårt att förstå Cecilia Wikströms (FP) upprördhet (UNT Debatt 5/11)över att jag tillsammans med ett 40-tal parlamentariker i Europarådet skriver en motion där vi lyfter fram den oroväckande utvecklingen där människor med sjukdomar eller funktionshinder – eller som har annan kromosomuppsättning – sorteras bort.
Som jag ser det är det en naturlig fortsättning på den resolution som antogs – och som då stöddes av samtliga svenska delegater – i Europarådet för ett år sedan angående flickaborter och som uppmanar Europarådets 47 medlemsländer att vidta åtgärder för att stoppa dessa.
För mig är inte abort något lätt, något enkelt eller svartvitt. Abort inrymmer etiska avväganden och nyanser, som dessvärre ofta försvinner när tonläget stiger. Det ger också ringa utrymme för verklig dialog. När den fria aborten infördes i Sverige talades det ofta om abort som en sista utväg och etiskt komplicerat. Abort skulle vara ”safe, legal and rare”, sades det.
Det var länge sedan man hörde detta. Nu har användandet av fosterdiagnostiken ökat och Wikström verkar anse det helt oproblematiskt att ofödda med oönskade egenskaper sorteras bort. I Danmark kommer inget barn med Downs syndrom att födas efter 2030.
I England sorteras ofödda ut för att de har fel pappa, eller för att de endast har högre risk att få en genetisk sjukdom senare i livet. Är det konstigt att denna utveckling behöver problematiseras? Vilket Sverige vill vi ha i framtiden – ska bara de fysiskt perfekta få födas?
Kristdemokraternas inställning till abort är välkänd, och uttrycks så här i vårt medicinsketiska program: ”Kvinnan och fostret är två skyddsvärda individer. Därför måste samhället sträva efter att minska antalet aborter. Detta ska ske inom en lagstiftning som ger kvinnan rätt att fatta det avgörande beslutet om abort under graviditetens första del.” Alltså i linje med svensk lagstiftning, men utan att ducka för de etiska frågor som måste få diskuteras.
Vad är det då som har orsakat Wikströms häftiga angrepp? Här är slutklämmen på den ifrågasatta motionen:
”Den parlamentariska församlingen bör därför analysera och diskutera detta ämne och uppmana medlemsstaterna i Europarådet att vidta åtgärder för att genomföra sina åtaganden ’att varje människa har en inneboende rätt till livet och […] för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning verkligen får åtnjuta denna rätt på lika villkor som andra’…” (Det avslutande citatet är artikel 10 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.)
Detta är en inställning som liknar DHR:s när de ifrågasätter utsorterande fosterdiagnostik. DHR skriver på sin hemsida: ”En människas värde kan inte mätas i intelligens, eller om hon kan gå, höra eller se. Varje människa är unik och människovärdet kan inte graderas. Av detta skäl säger DHR nej till en utsorterande fosterdiagnostik/selektiv abort.”
DHR säger samtidigt att de inte tar ställning i abortfrågan i stort, eftersom det då handlar om man vill ha barn eller inte – och att den därför inte är en handikappfråga. Menar Wikström att en sådan distinktion alltså inte kan göras, i motsats till vad DHR och jag hävdar? Att det inte skulle gå att diskutera fosterdiagnostik, utan att det övertolkas till att gälla varje enskild abort?
Nej, vem vill som vissa debattörer i Danmark beskriva det som en ”succé” att det sista barnet med Downs syndrom snart är fött!?
Förstår inte liberala abortförespråkare hur en sådan inställning underminerar också människovärdet för de flickor och pojkar, män och kvinnor som är födda och lever i dag?
Här finns sannerligen skäl att tala om just det som Wikström misstänkliggör: att det handlar om utrensning av en specifik grupp i samhället – en utrensning som åtminstone jag vill ifrågasätta och diskutera!
Mikael Oscarsson
riksdagsledamot (KD) och delegat
till Europarådet, Strasbourg
UNT 10/11 2012