Osaklig kritik mot kampsport

Hjärnforskarna som kritiserade MMA-galan i Fyrishov stödde sig på sina akademiska titlar. Men att vara professor i medicin, ger inte tolkningsföreträde i moraliska frågor, Esbjörn Larsson.

Uppsala2011-10-29 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

REPLIK. Förr lördagen (UNT 22/10) gick representanter för hjärnfonden till hårt angrepp mot den kampsportstävling som skulle hållas på Fyrishov samma kväll. Som så ofta när kampsport kritiseras utgick man från två skilda argumentationslinjer, skaderisken och att kampsporter skulle vara omoraliska.

I fråga om skaderiskerna är skribenterna långtifrån precisa. De exempel som lyfts fram ligger långt tillbaka i tiden. Ett tydligt exempel på detta är hänvisningen till Floyd Patterson, som i sin boxningsmatch mot Ingemar Johansson 1959 slogs ned sju gånger i tredje ronden innan domaren bröt matchen. Något liknande skulle aldrig tillåtas i en boxningsring i dag.

Med detta sagt är varken kampsport eller en rad andra sporter helt riskfria. Däremot är dagens svenska kampsportstävlingar inte några ”gladiatorliknande tillställningar”, där man medvetet utsätter de tävlande för onödiga risker.

Vill man helt eliminera riskerna med idrottsutövning finns det andra idrotter som i rimlighetens namn också borde förbjudas. Fotboll, snowboard och ridning är exempelvis idrotter inom vilka många barn och ungdomar ådrar sig allvarliga skador (SOU 2003:127). I dessa fall är dock hjärnforskarna inte bereda att sätta riskpreventionen i första rummet.

Skaderisken utgör nämligen inte hjärnforskarnas starkaste argument, då de tydligen inte anser att riskerna med andra idrotter är ett tillräckligt argument för att förbjuda även dessa. Detta argument synes högst besynnerligt då orsaken bakom en skada rimligtvis inte borde påverka konsekvenserna.

I stället väljer hjärnforskarna att i sista instans stödja sig på uppfattningen att kampsport är moraliskt förkastligt. Detta är självfallet en uppfattning som de har full frihet att ha, men den kan knappast ses som underbyggd av medicinsk forskning. Man kan därmed hävda att det omoraliska i denna diskussion är det sätt på vilket dessa debattörer försöker ge tyngd åt sina personliga övertygelser genom att använda sig av sina positioner inom ett annat område. Att vara professor i medicin ger inte något slags tolkningsföreträde i moraliska frågor.

Esbjörn Larsson

poängdomare vid thaiboxningsmatcherna under tävlingarna den 22/10

UNT 29/10 2011

Läs mer om