Byggnadsnämndens uppfattning om vad som är bra för Uppsalas utveckling ter sig hopplöst föråldrad och synen på kommande generationers behov förvånansvärt inskränkt.
Årike Fyris är en tillgång inte bara som strövområde, för friluftsliv samt för fågelskådning och andra natur- och kulturupplevelser, utan även för sina ekosystemtjänster.
Betesmarkerna runt Fyrisån och Sävjaån är en buffert för översvämningar vid höga flöden som förekommer redan i dag, och kan väntas bli vanligare i framtiden. Våtmarkerna i dessa nedre delar av avrinningsområdet utgör dessutom fällor, naturliga reningsverk, för en del av den näring som transporteras i åarna, vilket förbättrar vattenkvaliteten.
Politikerna i byggnadsnämnden tycks inte ha insett värdet av att i en attraktiv och växande stad inom räckhåll för alla kunna erbjuda ett nätverk av naturreservat och gröna stråk – Uppsala skulle kunna bli en förebild för framtidens städer.
Att på 2010-talet börja nagga i kanterna på detta unika område, som överlevt stadens expansion genom hela 1900-talet, ter sig hopplöst otidsenligt.
Kristianstad i Skåne har gjort sig riksbekant för sitt framgångsrika arbete med Kristianstad vattenrike. Nyligen avsattes ytterligare ett naturreservat inom vattenriket, mitt i centrala staden. I Örebro insåg man på 90-talet den fantastiska tillgången med att ha en sjö (Hjälmaren) på cykelavstånd från centrala staden. Under flera år restaurerade man och omlokaliserade verksamheter som skilde staden från vattnet. Det blev en framgångssaga! I dag har invånarna i Örebro tillgång till Oset, ett strövområde med betesmarker, våtmarker och fantastiskt fågelliv alldeles i stadens närhet.
På sin hemsida skriver den framsynta Örebro kommun ”Rika och lättillgängliga naturområden nära bebyggelsen är viktigt för folkhälsa, trivsel och stadens attraktionskraft”.
Årike Fyris är värdefullt för sin historia, och har föreslagits ingå i ett världsarv som bygger på Carl von Linnés gärningar. Kanske ännu större värde har det för framtiden. Det är därför beklagligt att kommunledningen vill etablera verksamheter som avskiljer staden från Åriket, att kommunens byggnadsnämnd är emot att skydda området med naturreservat och att det i den nyligen fastställda översiktsplanen finns en vägförbindelse planerad rakt genom Åriket.
En sådan miljö- och naturvårdspolitik kommer sannolikt av nästa generation att betraktas på samma sätt som vi i dag ser tillbaka på 60-talets rivningsvåg i de svenska stadskärnorna: betongpolitik!
Lena Tranvik
Friluftsfrämjandet i Uppsala
Marianne Kahn
Naturskyddsföreningen Uppsala län
Mora Aronsson
Upplands Botaniska Förening
Tomas Kjellson
Upplands Ornitologiska förening
Stefan Eriksson
Entomologiska föreningen i Uppsala
Heidi Grossmann
Sköna Gröna Uppsala
UNT 4/4 2011