Ett värdigt och oberoende liv. Att delta i det sociala och kulturella livet. Det är mänskliga rättigheter som borde vara en ledstjärna för kommunpolitiker som organiserar verksamheter för äldre invånare. Socialtjänstlagen å sin sida talar om vikten av att få leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Men mellan lagen och verkligheten finns ett stort glapp.
Steg för steg i kedjan från socialtjänstens utredningar till hemtjänstens dagliga stress berövas de äldre den omsorg de har rätt till. Det visar unddersökningar som vi och vårt systerförbund Kommunal gjort på nationell nivå. Chefer, biståndshandläggare och hemtjänstpersonal har alltför sällan de förutsättningar som krävs för att kunna utföra ett professionellt arbete.
I första ledet ser vi ofta alltför snäva biståndsbeslut. Av socialtjänstlagen framgår att insatser inom äldreomsorgen ska utgå från brukarens behov. Men många biståndshandläggare vittnar om att de i stället tvingas prioritera kommunens budget.
Dessutom har biståndshandläggarna ofta ansvar för så många omsorgstagare att de inte tycker att de ordentligt hinner utreda den äldres behov, än mindre följa upp hur behovet av stöd och insatser sedan uppfylls.
Enligt Socialstyrelsen har en handläggare så mycket som 161 ärenden i
I andra ledet har vi sett att den tid som beviljats inte fullt ut läggs ut på hemtjänstpersonalens scheman. En orsak är att ersättningsnivån till hemtjänsten är så låg att ekonomin inte går ihop annars.
Socialstyrelsen har tidigare i en analys av omsorgen för äldre och funktionshindrade beräknat av endast sex av tio beviljade insatstimmar utförs i praktiken.
I tredje ledet ser vi scheman för hemtjänstpersonalen som förlorat all kontakt med verkligheten. Vi har sett exempel där personalen enligt sitt schema skulle köra fyra mil på lika många minuter. Långt ifrån alla insatser som beviljats och överlevt resan från socialtjänstens kontor till hemtjänstpersonalens scheman hinns med. ”Fått beviljat en matlåda på 12 minuter. Det kan ju hända att du får vänta på röd gubbe och så går det fem minuter”, menar en anställd inom hemtjänsten.
Bristande resurser kombinerat med detaljreglering gör att biståndshandläggarnas och hemtjänstpersonalens kunskaper och erfarenheter inte tas tillvara.
”Arbetet känns nu som ett administrativt jobb som man inte skulle behöva socionomutbildning för att utföra”, uppgav en biståndshandläggare.
En anständig äldreomsorg kräver att verksamheten har tillräckligt med resurser och att personalen har förutsättningar att utföra ett professionellt arbete. Så är inte fallet i dag. Vi minns alla SVT:s reportage från hemtjänsten i Uppsala om vad konsekvenserna blir för de äldre när omsorgskedjan brister. Hemtjänsten måste få en mer stabil grundbemanning och omsorgspersonalen måste ges förutsättningar att utifrån ett yrkeskunnande anpassa vården och omsorgen till de äldres behov. Lika viktigt är att antalet omsorgstagare per biståndshandläggare minskas till rimliga nivåer och att biståndsbedömningen ska göras åtskilt från budgetansvaret.
Politik är att vilja. Som våra underökningar visat finns även kommuner där äldreomsorgen fungerar bra. Där har kommunens politiker med andra ord satsat vad som krävs för att leva upp till socialtjänstlagen och därmed garanterat de äldre deras mänskliga rättigheter. Vår fråga till ansvariga politiker är: hur ser det ut i dag i Uppsala? Vi bidrar gärna med våra kunskaper och erfarenheter om vad som måste förändras för att de äldre ska få den vård och omsorg de har rätt till.
Heike Erkers
förbundsordförande, Akademikerförbundet SSR
Camilla Sköld
socialpolitisk chef, Akademikerförbundet SSR