Ebba Busch och Björn-Owe Björk skriver på UNT-debatt (19/12) att elkunder riskerar kraftigt ökade elnätsavgifter för att vindkraften byggs ut. Tyvärr verkar Busch och Björk ha missförstått både hur anslutning av ny elproduktion finansieras och vilka drivkrafter som ligger bakom de investeringar i elnäten som planeras i Sverige. De verkar mest vara intresserade av att misskreditera vindkraften.
För det första framställer Busch och Björk det som att anslutning av ny vindkraft kraftigt skulle öka elkundernas nätkostnader. Sanningen är att det är vindkraftsbolagen själva som betalar anslutningen av vindkraften, inte kunderna. Elnätsbolagen har velat höja de så kallade intäktsramarna bland annat för att kunna få in tillräckligt med pengar från vindkraftsbolagen för att inte behöva lägga kostnader på kunderna. Detta har nu skett och elkunderna betalar alltså ingen subvention för att ansluta ny vindkraft som Busch och Björk hävdar. Principen att den som ansluter ny elproduktion själv står för anslutningskostnaden gäller för all typ av elproduktion.
För det andra finns det helt riktigt omfattande investeringsplaner för stamnätet, eller ”elmotorvägar” som Busch och Björk skriver. Svenska Kraftnät planerar att investera 60 miljarder kronor till 2025. Av dessa 60 miljarder kan 10 härledas till utbyggnad av vindkraft. Övriga 50 miljarder går till renoveringar av gamla nät, anslutning av effekthöjningar i kärnkraften och nya utlandsförbindelser. Detta är nödvändiga och samhällsekonomiskt lönsamma investeringar. Att göra som Busch och Björk verkar förespråka, ställa in alla investeringar i elnät i tron att man skyddar elkunderna, leder oundvikligen till högre kostnader på lång sikt men framförallt sämre försörjningstrygghet för elkunder och industri.
För det tredje menar Busch och Björk att vi i Sverige inte behöver förnybar el eftersom det är transportsektorn som står för de största utsläppen. Sanningen är att elmarknaden inte längre är nationell utan vi har istället en integrerad nordisk elmarknad och i en allt högre grad en europeisk elmarknad. Andelen fossil elproduktion på både den nordiska, men framförallt den europeiska, elmarknaden är fortfarande betydande och ur detta perspektiv innebär varje nytt vindkraftverk en stor miljönytta. För varje elkabel vi bygger till våra grannländer blir nyttan större. Busch och Björk målar också upp ett falskt dilemma och menar att vi måste välja mellan att satsa på förnybar el eller transportsektorn. Självklart kan och bör vi göra både och.
Till sist kvarstår frågan hur Busch och Björk har tänkt sig att ny elproduktion skall finansieras? Det finns idag inget kraftslag som kan byggas med endast marknadspriset på el som enda intäkt eftersom ny elproduktion inte kan konkurrera med gamla avskriva anläggningar. Detta faktum ser ut att bestå under överskådlig framtid. För att finansiera ny elproduktion behövs alltså någon typ av stöd utöver elpriset. Det svenska systemet med elcertifikat har visat sig vara det för elkonsumenterna billigaste stödet som finns. Elcertifikatsystemet premierar det förnybara kraftslag som har lägst kostnad och det är därför vi idag ser en utbyggnad av vindkraften. Det gynnar både industrin, vanliga elkonsumenter och klimatet
Anton Steen
Svensk vindenergi