För 50 år sedan blev Tanzania självständigt. Samma år inledde Sverige och Tanzania ett utvecklingssamarbete som har varit unikt i sin omfattning. När jag i dag tar emot Tanzanias vicepresident Mohamed Gharib Bilal kommer vi att prata om ett Afrika i förändring.
Tanzania är en av världens tio snabbast växande ekonomier. Handeln inom Afrika är på uppgång. Samtidigt brottas Tanzania med stora utmaningar. Barna- och mödradödligheten är hög och sjukdomar som malaria och diarré kräver fortfarande många dödsoffer. Korruptionen i landet är utbredd. Redan nu kan konstateras att Tanzania, i likhet med flera av sina grannländer, inte kommer att uppnå alla FN:s millenniemål till 2015.
Sveriges bistånd till Tanzania har varit och är extremt omfattande. Vårt stöd har bidragit till arbetstillfällen, utbildning, bättre hälsa och infrastruktur.
Men under en lång period av vårt samarbete begick vi ett stort misstag ? vi ställde inte tillräckligt hårda krav. Vi höll tyst om bristen på demokrati och mänskliga fri- och rättigheter och om en ekonomisk politik som var direkt skadlig för utvecklingen. Samtidigt gav vi miljarder i bistånd.
Tanzania är ett betydligt mer välmående land i dag än för 50 år sedan. Demokratin har fått fotfäste, marknadsekonomin blomstrar och fattigdomen minskar. Många andra länder i Afrika upplever en likartad utveckling. Men frågan som vi måste ställa är hur mycket det svenska biståndet har bidragit till detta. Är det inte snarare tillväxt ? resultatet av en fri marknadsekonomi, bättre utbildning och ökad handel ? som ligger till grund för den positiva utveckling vi ser i dag? I så fall är det kanske främst detta vi ska hjälpa våra samarbetsländer med.
Vi måste hitta de samarbetsformer som långsiktigt hjälper flest människor. Reflexmässig välvilja, stereotypa föreställningar om Afrika eller förlegade biståndsmodeller får inte hindra oss.
Sverige måste omvärdera och förnya sitt samarbete med Tanzania. Vi måste ta steget bortom det traditionella biståndet och se Tanzania som en likvärdig partner som vi kan handla med och lära oss av. Detta borde prägla vår relation till Tanzania och Afrika de kommande 50 åren.
Sveriges utvecklingssamarbete med Tanzania ska fortsätta. Vi kommer att lägga ännu mer kraft på arbetet med att uppnå millenniemålen. Korruptionen måste minska, transparensen öka, demokratin och rättssäkerheten stärkas och förutsättningarna för företagande förbättras. Det är bara då riktig och hållbar utveckling kan ske såväl i Tanzania som i våra andra afrikanska samarbetsländer.
Tanzania och Afrika har tagit klivet in i 2000-talet. Det är dags att Sveriges bistånds- och utvecklingspolitik gör detsamma.
Gunilla Carlsson
biståndsminister (M)
UNT 27/9 2011