Just nu förs långt framskridna diskussioner inom landstinget om att den symptomlindrande (palliativa) verksamheten som bedrivs av vid Kronparkens Hospice skall flytta till nya lokaler utan att man tagit beslut om hur verksamheten skall bedrivas. Detta oroar oss som arbetar med palliativ vård på Hospice. Risken att vi bygger in oss i lokaler som inte är anpassade för verksamheten är uppenbar!
Bakgrunden är följande. Vid Kronparkens Hospice tar vi emot patienter som inte längre kan botas. De flesta har långt framskriden cancer och insatserna inriktas nästan helt på symptomlindring såsom smärtlindring och ångestreduktion. Därför är det också viktigt att verksamheten kan bedrivas i lokaler som uppfattas som rogivande för patienterna och deras anhöriga. Kronparken kan erbjuda en sådan miljö.
Det är dock också viktigt att vården sker i samverkan med kommunen. Den palliativa vården är organiserad så att den dels bedrivs på den landstingsdrivna hospiceavdelningen, dels av ett sjukvårdsteam som ger en likartad vård i hemmet. Sjukvårdteamets verksamhet är organiserad som ett samarbete mellan kommun och landsting. Därtill kommer att de palliativa kommunala boendena Tindran och Omtanken finns i direkt anslutning till Hospice på Kronparken.
Det pågår en utredning om den palliativa vården i Uppsala län, som skall mynna ut i hur kommun och landsting gemensamt skall bedriva denna verksamhet. Utredningen skall vara klar till sommaren 2012. Det är viktigt med ett fungerande samarbete mellan de personalkategorier som specialiserat sig på palliativ vård och har de specialkunskaper som krävs för att minska lidandet i samband med en svår sjukdom och dessutom har resurser att stödja anhöriga. Det är också viktigt med forskning och utvecklingsarbete inom området.
Vi ser det som självklart att man först definierar hur verksamheten inom den palliativa vården skall bedrivas, och därefter beslutar var lokalerna skall ligga och hur de skall utformas. Om det nu fungerande samarbetet mellan kommun och landstingsverksamheterna skall kunna fortsätta och utökas, blir följden att Hospice måste flyttas till dyrare lokaler, som inte uppfyller våra krav i samma utsträckning som nuvarande gör.
Vi betalar nu en hyra på cirka 1200 kronor per kvadratmeter, och kommer vid en flytt att få en hyra som är två till tre gånger så stor. Dessutom blir lokalen större, vilket vi inte har behov av. Vi önskar använda våra resurser till utökad personal istället för hyreskostnad.
Beslut om var den den palliativa verksamheten skall bedrivas tycks nu tas utan att uppdraget är formulerat och klarlagt. Orsakerna är oklara, och personalen har varken fått information i tid, eller haft möjlighet att påverka lokalvalet. Om Hospice ska flyttas borde verksamheten snarare förläggas närmare Akademiska sjukhuset i stället för längre bort, för att kunna möta den alltmer avancerade vård som bedrivs.
Den tilltänkta lokalen är Geneticum i Ultunaområdet, och där kan inte markkontakt fås, vilket av förklariga skäl blir en avsevärd försämring för både patienter och anhöriga.
När landstinget nu står inför att fatta beslut om den palliativa vårdens framtid bör den därför besinna sig och undvika beslut vars konsekvenser man måste leva med lång tid framöver. I stället bör utredningsresultaten inväntas och därefter bör beslut tas i samråd med personal som har kunskap om palliativa patienters behov, och med de vårdbehövande och deras anhörigas bästa i fokus.
Sylvia Augustini
överläkare Hospice
Karin Viredius Hedström
kurator Hospice
UNT 20/1 2012