Pinsam okunskap hos Centerpartiet

Det är märkligt och bekymmersamt att Centerpartiet uppvisar så omfattande kunskapsbrister om tamdjursnäringen och dess påverkan av rovdjursförekomsten. Det skriver Anders Ekholm.

Antalet får ökar kraftigt i rovdjurslänen - men rovdjursangreppen gör inte det i motsvarande grad, skriver Anders Ekholm.
Foto: Yvonne Åsell/SvD/Scanpix

Antalet får ökar kraftigt i rovdjurslänen - men rovdjursangreppen gör inte det i motsvarande grad, skriver Anders Ekholm. Foto: Yvonne Åsell/SvD/Scanpix

Foto: Yvonne Åsell / SvD / SCANPIX

Uppsala2012-11-06 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

REPLIK. Ytterligare en i raden av politiska representanter från det rovdjursfientliga Centerpartiet spyr nu galla över rovdjuren och framför allt över vargförekomsten, som man anser är ett stort hot mot tamdjursnäringen. Nu senast Hans Gustavsson (C) i Österbybruk, som på UNT Debatt 28/10 hävdar att rovdjuren är orsaken till landsbygdsbefolkningens minskning och att därmed både fäbodbruk, slåtterängar och beteshagar försvinner.

Det är inte bara märkligt, utan också bekymmersamt att Centern uppvisar så omfattande kunskapsbrister om tamdjursnäringen och dess påverkan av rovdjursförekomsten. Märkligt och förvånande därför att Centerpartiet av tradition är starkt lierat med de agrara näringarna och att man därför borde känna till det faktum att antalet fäbodar och antalet får ökar på ett för näringen anmärkningsvärt sätt och detta i takt med att samtliga våra rovdjur har ökat.

Då får är det tamdjursslag som till 95 procent angrips vid rovdjursangrepp, är det anmärkningsvärt positivt att antalet får i det mellansvenska vargbältet (åtta län) ökat med drygt 50 procent det senaste decenniet. I flera av de mest rovdjursrika länen har de ökat betydligt mer än så, till exempel i Dalarna, Gävleborg och Örebro län med 75, 53 respektive 164 procent. I Uppsala har antalet får ökat med hela 89 procent. En ökning som uteslutande är ett resultat av omfattande bidrag från samhället i form av diverse arealbidrag m m.

Antalet angreppstillfällen har inte ökat i motsvarande grad, trots samtidigt ökade rovdjursstammar, vilket sannolikt är ett resultat av att samhället står för omfattande kostnader i form av bidrag till rovdjursavvisande stängsel. Bidrag som helt nyligen ökat med en faktor 2,5.

Även fäbodbruket ökar. Antalet fäbodar har mer än fördubblats i de rovdjurstäta Dalarna och Jämtland. Antalet årliga rovdjursangrepp inom fäbodbruket kan i snitt räknas på ena handens fingrar, vilket måste betraktas som mycket få med tanke på att fribetande tamdjur exponeras som vilka vilda bytesdjur som helst. Mot bakgrund av ovanstående måste man ifrågasätta om C:s mycket kritska hållning i rovdjursfrågan utgår från omsorgen om tamdjursnäringen, eller om de mer ser till sitt egna jaktliga intresse och bara ser rovdjuren som konkurrenter till eget jaktliga utbyte ur viltstammarna.

Anders Ekholm
Årsunda

UNT 6/11 2012

Läs mer om