Feministiskt Initiativ lyckas med sin artikel (UNT 13/10) slå något slags inofficiellt världsrekord i brist på proportioner och verklighetsförankring. Att Eva Åkesson blev vald till rektor är oerhört glädjande för Uppsala Universitet. Men inte på grund av att hon råkar vara kvinna, utan för att hon är en oerhört kompetent person som har en tydlig vision och ett starkt stöd hos studenterna.
Vidare kan man av artikeln att döma tro att FI vann en jordskredsseger i kårvalet. Tittar vi på siffrorna från röstprotokollet är verkligheten en annan. Av nästan 24 000 röstberättigade studenter valde 215 av dessa att lägga sin röst på Feministiskt studentinitiativ. Detta i ett kårval som drabbades av problem som gjorde att många kårmedlemmar inte kunde rösta, och valdeltagandet landade på futtiga 6,9 procent.
Att dessutom jämföra sitt kårvalsresultat med kommunismens fall i Polen eller den tunisiska revoulutionen är ett hån mot de som levt i diktaturer och offrat sina liv i kampen för frihet.
FI tycks också tro att kårvalet primärt handlar om nationell diskrimineringslagstiftning och mänskliga rättigheter. Att kårens kärnuppgift är studiebevakning väljer man att blunda för till förmån för sina särintressen. Förlorare på det är de studenter de företräder, som förtjänar en kårledning som kan driva de viktigaste frågorna för studenter just nu, oavsett om de råkar passa in på den radikalfeministiska agendan eller inte.
Så istället för att prata om studentinflytande, autonomi och kvalitetssatsningar letar (F!) problem utifrån föreställningen om ett patriarkalt samhälle där precis allt ska delas in i könskollektiv som sedan ställs mot varandra. Kvinnor är per automatik offer. Män är det skyldiga könet. Individen reduceras till att vara underordnad egenskaper som vi föds med, som kön, etnicitet och funktionsnedsättning. Att sedan kalla detta för "frihetens idé framför andra" blir närmast löjeväckande.
Vad gäller (F!):s problembeskrivning och lösningsmall finns det också en hel del logiska luckor. Jämställdhetsagendan är ur ett frihetsperspektiv långt ifrån oviktig. Den är i väldigt hög grad relevant och central. Därför ska den ha ett fokus som faktiskt kommer att göra skillnad på lång sikt. Vill vi prata problemlösning ska vi inte prata om politisering och myndighetsutövning, utan om människosyn. Hur vi var och en kan ta ansvar för att ändra vår inställning. Hur lagen kan öppna upp för individualism, inte ökad särlagstiftning. Lagen borde i stället signalera att vi alla är människor och att det är så vi ska betrakta varandra. Att människan har ett okränkbart värde och att individen är den minsta minoriteten. Att en kränkning är lika illa oavsett mot vem, eller varför, den görs.
Det är dock inte sällan som feministerna sätter sig på sina höga hästar och proklamerar att deras världsbild är den enda rätta. En studentpolitik som utgår ifrån en enda feministisk världsbild, som letar sig in både i forskningen och undervisningen, ter sig så långt ifrån frihetlig som man kan komma. Parollen i Universitetshuset, "Tänka fritt är stort, tänka rätt är större" kanske (F!) vill byta till "Tänka fritt är stort, tänka feministiskt är större".
Josefine Andersson
ordförande Moderata Studenter Uppsala
Eric Lennerth
partiombud Moderata Studenter, Uppsala studentkår
Eleonore Lundkvist
ledamot Moderata Studenter, Uppsala studentkårs fullmäktige
Beatrice Fredriksson
ledamot (M), Uppsala kommunfullmäktige
UNT 16/10 2011