I en debattartikel i UNT 18/8 skriver tre vänsterpartister om hur de vill ge Uppsalaborna det de kallar verklig valfrihet i välfärden. I deras värld är det inte en mångfald av utförare med olika inriktning och utvecklingsmöjligheter för personalen som är svaret på hur denna valfrihet ska skapas. I stället handlar det om ett system där det bara ska finnas en sorts utförare, offentliga. Alla de 11 000 företag med 160 000 anställda som verkar inom svensk vård och omsorg ska förbjudas.
De tre vänsterpartisterna pekar på problem som bör lösas för att valfriheten ska öka. En gemensam nämnare är bristande inflytande hos personalen.
Men enligt Jobbhälsobarometern som genomförs av Sveriges Företagshälsor och Svenskt Kvalitetsindex är anställda i privat vård år efter år nöjdare med möjligheter till inflytande över hur arbetet ska utföras, arbetsbelastning, arbetsledning, hur deras kompetens tas tillvara och en rad andra faktorer som påverkar trivseln på arbetet.
Privat anställda är också mer sällan sjukskrivna än kollegerna i offentligt driven vård enligt SCB. Vänsterpartisterna tar dessutom särskilt upp exemplet hemtjänst. Men där visar Socialstyrelsens senaste brukarundersökning att de äldre är nöjdare med hemtjänsten i kommuner där det finns flera utförare jämfört med kommuner som bara har egen regi. Valfriheten och konkurrensen höjer den generella kvaliteten.
Dessa desperata försök att hitta orsakssamband mellan privata utförare, dåliga arbetsvillkor och kvalitet klingar illa och är ytterligare ett sätt att sprida osanningar om privat vård och omsorg.
Det känns mer som ett försök att väljarmaximera än att värna om välfärden och valfriheten.
Håkan Tenelius , näringspolitisk chef hos Vårdföretagarna