Inom de närmaste veckorna kommer den första riktiga snön att lägga sig över Uppsala. Trots löften från kommunpolitikerna är risken stor för en repris på de senaste årens misslyckanden med att bekämpa snö och halka. Personer med rullstol, cyklister eller fotgängare står sällan i fokus när problemen diskuteras, trots att dessa ofta drabbas värst. Vi vill nu uppmana kommunerna i Uppsala län att prioritera gång- och cykelbanor och att samordna insatserna.
Snörika och kalla vintrar innebär inte bara lek och glädje, de skapar också hinder för framkomlighet i trafiken. I medierapporteringen om snö och halka står oftast bilisternas situation i blickfånget. Det finns dock stora grupper som sällan uppmärksammas när det handlar om problem med snöröjning och halkbekämpning. Det är alla de som använder gång- och cykelvägar.
Hundratusentals människor i Sverige har någon form av rörelsenedsättning. För denna grupp betyder snön och halkan ofta begränsad framkomlighet och risk för isolering i hemmet. Att komma i väg till skola, fritidsaktiviteter eller att göra dagliga inköp blir en stor utmaning. Att ge sig ut på oskottade och dåligt röjda gator och torg vintertid kan även sätta personer med funktionsnedsättning i mycket svåra situationer.
Hindren de möter kan medföra att livsviktiga ärenden som att gå till läkare eller köpa livsmedel inte blir av eller blir direkt farliga att utföra.
En annan stor grupp som drabbas av bristande vinterunderhåll är cyklisterna. Intresset för att använda cykeln som transportmedel har ökat och nästan tio procent av svenskarnas huvudresor sker med cykel. Att skapa förutsättningar för fler att använda cykeln är bra för miljön, hälsan och dessutom minskar det trängseln på våra vägar. En nödvändig insats för att göra cykling vintertid säker, är att prioritera snöröjning och halkbekämpning.
På många håll i länet fungerar snöröjningen förhållandevis bra. I många fall är det detaljer som skapar problem. Ett exempel är att arbetet mellan olika utförare inte samordnas, något som skapar stora snövallar vid exempelvis övergångsställen. I många fall är det fastighetsägarna som brister i sitt ansvar. Detta medför att en bit av en gångbana kan vara skottad medan nästa, där man har en annan, mindre noggrann fastighetsägare, inte snöröjs alls under hela vintern. Mer undantag än regel är att vallar i anslutning till gatuhörn och övergångsställen gör att de ändå inte är framkomliga.
Många är de som kräver mer resurser till vinterunderhåll av våra vägar. Vi vill dock uppmana kommunpolitikerna i länet att lyfta blicken och skifta fokus från bilvägar och i stället lägga krutet på att prioritera snöröjning och halkbekämpning av gång- och cykelvägar.
På detta sätt kan fler låta bilen stå istället för att köra korta sträckor, och kommunen ökar framkomligheten för alla som använder rullstol, cyklar eller går. Kommunerna bör också ta ansvar för att samordna arbetet bättre och se till att privata fastighetsägare blir bättre på att röja snö. Annars riskerar en i övrigt väl genomförd snöröjning att bli bortkastad.
Att satsa på röjning och halkbekämpning av gång- och cykelbanor i Uppsala läns kommuner handlar inte om att särskilt gynna enskilda trafikslag eller grupper. I stället är det en viktig insats för miljön, för människors hälsa och något som ger alla människor möjligheten till ett bra liv.
Inför vintern hoppas vi att framsynta kommunpolitiker väljer att sätta de som går eller använder hjälpmedel för att ta sig fram i första rummet.
Mikael Wångmar
ordförande Föreningen för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar i Uppsala län
Christian Juul
ordförande för Cykelfrämjandet
Ylva Sundin
informatör i omsorgsföretaget Humana
UNT 10/12 2011