Den psykiska hälsan är en stor och viktig del av människors hälsa. En del drabbas av psykiska sjukdomar, men ibland kan man även må dåligt av andra orsaker, till exempel utsatthet, eller till synes helt utan yttre skäl. Många gånger är den psykiska hälsan också starkt kopplad till den fysiska hälsan. En ångestsjukdom är exempelvis en lika stor riskfaktor för hjärtinfarkt som högt blodtryck.
I dag kan vi med oro konstatera att psykisk ohälsa ökar i samhället och utgör hela 40 procent av alla sjukskrivningar. Samtidigt står den psykiatriska vården inför stora utmaningar. Den psykiatriska verksamheten beskrivs ofta som oerhört ansträngd – med fler patienter än någonsin och delvis nya patientgrupper med mer diffusa problem, såsom utbrändhet. Läkarna upplever att de har väldigt lite tid att behandla patienterna – delvis som ett resultat av personalbristen. Därmed blir även tiden för att fördjupa kunskapen om de svåra fallen väldigt begränsad.
Många sjukhus och vårdcentraler runt om i landet tvingas anställa hyrläkare, vilket skapar en osäkerhet i verksamheterna. samtidigt som den bristande kontinuiteten kan få negativa konsekvenser för patientsäkerheten.
Det finns dessutom ett stort behov av att öka antalet forskare i klinisk psykiatrisk verksamhet. Kopplingen mellan aktuell forskning och psykiatrisk praktik är ganska svag i dag. Under andra halvan av 1900-talet var svensk psykiatrisk forskning världsledande. Nu har svensk psykiatrisk forskning hamnat på efterkälken och kan inte längre konkurrera om anslag. Det svaga forskningsläget försvårar rekryteringen av läkare till specialistutbildningen. Detta får naturligtvis negativa konsekvenser för folkhälsan, den psykiatriska sjukvården och därmed även för samhällsekonomin.
Enligt en studie från Kungliga vetenskapsakademien kan kostnaderna för psykiska sjukdomar uppskattas till minst 75 miljarder kronor per år, och utgörs inte bara av sjukvårdskostnader utan också av produktionsbortfall för sjuka och närstående. De potentiella vinsterna av bättre psykiatrisk sjukvård är därför mycket stora.
Vi behöver en ambitionshöjning för psykiatrin. Därför vill vi socialdemokrater upprätta en långsiktig nationell handlingsplan för att lyfta den psykiatriska vården. Planen ska ha ett tioårigt perspektiv och innehålla mål på både kort och lång sikt. Vi vill genomföra en översyn av antalet vårdplatser, skapa fler mellanvårdsformer och öka resurserna till forskning. Även kompetensen kring psykisk ohälsa i primärvården bör byggas upp. Belastningen inom slutenvården skulle inte vara så hög i dag om primärvården hade resurser för att behandla mindre svåra depressioner, ångesttillstånd, ätstörningar och dylikt.
Utöver dessa långsiktiga satsningar på utvecklingen av den psykiatriska vården behövs även samordningsmodeller mellan landsting och kommuner för barn och ungdomar med speciella behov. Genom samverkan mellan skola, socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatrin och ungdomsmottagningar skapar vi bättre förutsättningar för dessa barn och ungdomar och deras potential kommer att lättare tillvaratas.
För vuxnas del handlar det om att möjliggöra för brukarna att bli delaktiga i planeringen av den egna vården, samt bättre tillvarata deras erfarenheter. Det skapar förutsättningar för snabbare, enklare och ett mer individanpassat stöd för psykiskt sjuka och möjliggör att de kan delta i arbetslivet.
Sist men inte minst är det viktigt att komma ihåg att en stor del av den växande psykiska ohälsan är möjlig att förebygga genom rätt investeringar. I budgetpropositionen för 2014 ger regeringen sin analys av det ökande antalet sjukskrivningar, som framförallt beror på utmatningssindrom och depressioner. Där står individens ”drivkrafter” i centrum.
Om och om igen betonas att Försäkringskassans prövning av rätten till ersättning inte får mjukna. Att de justeringar som gjorts i regelverket inte får leda till en ”uppluckring”. Att människors attityder spelar stor roll, varvid antalet avslag och indragningar av sjukpenning har en betydelsefull ”signaleffekt”. Men man nämner ogärna att man har minskat resurserna till företagshälsovården och till arbetsmiljöverket.
Osäkra anställningar skapar ångest eftersom de anställda inte vågar föra fram kritik, plågas av orättvisor på arbetsplatsen och oroar sig för sin ekonomi. Långtidsarbetslösheten har tredubblats, människor saknar en meningsfull sysselsättning och känner sig överflödiga – vilket påverkar deras självkänsla och självförtroende. Samtidigt har de sociala trygghetssystemen kraftigt försämrats.
Nu får det vara nog med alla ansvarslösa och ideologiskt drivna skattesänkningar. Vi behöver investeringar i vårt gemensamma välstånd och välbefinnande. Valet i september är inte bara ett val – det är ett vägval för Sverige!
Ermine Khachatryan (S), Ledamot i styrelsen för Upplands Socialdemokratiska Ungdomsdistrikt
Kjell Andersson (S), Ledamot i Landstingets Hälso- och Sjukvårdsstyrelse, Uppsala län