Orsaken är att vi inom ett för akademin, sjukvården, industrin och välfärden avgörande område - klinisk forskning - tappat mark jämfört med andra länder.
Under våren 2009 publicerades en statlig utredning rörande detta faktum. Utredningen leddes av professor Olle Stendahl och välkomnades av forskarsamhället. Medicinsk och vårdvetenskaplig klinisk forskning placerades i fokus på den politiska agendan. Detta får inte förfelas. Vi uppmanar därför ansvariga politiker i regering och landsting att engagera sig i utredningen och skapa förutsättningar för konkretion.
Sverige har länge haft en framträdande roll i världen när det gäller klinisk forskning. Vår högkvalitativa kliniska forskning har spelat en avgörande roll för att svensk sjukvård kunnat hålla en hög kvalitet till en förhållandevis låg kostnad, att vi har en framgångsrik industri som i många fall är baserad på klinisk forskning och att vi kan utbilda framstående forskare, läkare och sjukvårdspersonal.
Klinisk forskning har sin främsta bas inom sjukvården, särskilt universitetssjukvården. Sedan 90-talet har emellertid varningens röster höjts för att klinisk forskning tappar mark i Sverige.
Debatter och analyser har pekat på faran: klinisk forskning får stryka på foten när landstingen får ansträngd ekonomi.
Så äntligen: våren 2007 fick professor Olle Stendahl regeringens uppdrag att leda en utredning kring den kliniska forskningens situation i Sverige. Den 5 maj 2009 lämnade han sitt slutbetänkande Klinisk forskning - ett lyft för sjukvården, SOU 2009:43 till regeringen. Men sedan dess har det varit tyst i den politiska debatten. Tills helt nyligen då Göran Hägglund aviserade regeringens satsning på nationella kvalitetsregister. Det är mycket positivt och har stor betydelse för möjligheterna till kvalificerad klinisk forskning och därmed utvecklingen av hälso- och sjukvården.
Men! Klinisk forskning - ett lyft för sjukvården innehåller mer av nödvändiga förändringar.
Olle Stendahls utredning presenterar den strategi som åter kan ge Sverige världsledande medicinsk och vårdvetenskaplig klinisk forskning och utbildning, en högkvalitativ hälso- och sjukvård samt utgöra en viktig basresurs för industrin.
Nu måste politiker agera så att landsting, universitetssjukhus och de medicinska fakulteterna ges förutsättningar att genomföra det operativa arbetet.
Ett viktigt budskap i Olle Stendahls utredning är att integrera forskningen i sjukvården på universitetssjukhusen. Utredningen föreslår universitetsmedicinska centra, till exempel i bolagsform, med universitet och landsting i en gemensam ledning. För oss är den exakta organisationsformen mindre viktig.
Det viktiga är att forskning och utveckling får en central plats i universitetssjukhusens uppdrag och ledning tillsammans med universitetssjukhusens andra uppgifter.
Redan i dag gör vi mycket. I Göteborg finns Hälsosam, i Stockholm KI/SLL:s Forskningsstrategiska kommitté, i Skåne det nyligen etablerade Universitetsmedicinskt Centrum Skåne, och i Linköping har Hälsouniversitetet tillsammans med Landstinget sedan några år flera gemensamma program för att underlätta rekrytering till forskning och forskarutbildning inom sjukvården, exempelvis Från student till docent.
All denna samverkan bygger på initiativ mellan universitet och universitetssjukhus och är mycket bra. Men detta räcker inte - inte om vi ska återta vår position och definitivt inte om Sverige ska satsa på "världsklass". Vi måste därför göra mer - och Olle Stendahl har givit oss recepten. Inom de sex medicinska fakulteterna är vi eniga med Olle Stendahl.
Huvudmannen bakom universitetssjukhusen måste ha forskning och utveckling som ett med vården likställt mål. Den kliniska forskningens meritvärde behöver höjas. Det måste krävas att klinikchefer på universitetssjukhus själva är disputerade. Medel måste fram för klinisk forskning som är forskarinitierad, samtidigt som industriellt drivna tester också genomförs effektivare i Sverige. På så vi kan vi också utveckla högspecialiserad vård som är konkurrenskraftig i ett internationellt perspektiv.
Samtidigt som vi, universitet och landsting, brottas med ansträngda ekonomier har vi den stora generationsväxlingen att ta hänsyn till.
Frågan är hur vi ska kunna attrahera lovande forskare och vilka förutsättningar de får att utnyttja sin kompetens på mest effektiva sätt. Hur ska forskningsresultat implementeras i hälso- och sjukvården? Hur ska vi - i ett litet land som Sverige - kunna satsa på modern forskningsinfrastruktur och arbeta med stora befolkningsstudier? Hur ska nya produkter kunna utvecklas och testas, produkter som kommer både patienter och näringsliv tillgodo?
Det kräver ökad samordning och integrering, resurser så att studier kan genomföras utan avbrott samt organisatoriska förändringar. Det kräver också möjlighet till forskning som inte är kommersiellt inriktad utan initierad av forskare inom hälso- och sjukvården - ett viktigt förslag i utredningen är att skapa resurser för att finansiera sådan behandlingsforskning (en fond för behandlingsforskning).
Vi måste skapa förutsättningar för forskningsmiljöer för klinisk forskning som gör skillnad så att våra ansträngningar verkligen kommer patienterna, vården, industrin, akademin och det globala samhället till godo. Resurser för klinisk forskning måste därför skyddas. Tiden är mogen för politisk handling.
Vi uppmanar därför politiker i regering och landsting: Lägg inte Olle Stendahls utredning på is! Ta vara på dess framåtsyftande förslag! Implementera redan i dag det som går att genomföra snabbt. Besluta skyndsamt om en samlad lösning.
Tack vare professor Stendahls arbete har vi nu en möjlighet att verkligen lyfta forskningen och därmed sjukvården och industrin. Nu gäller det - fortsatt prat eller handling?
Bo Ahrén
dekanus, Medicinska fakulteten, Lunds universitet
Håkan Billig
huvudsekreterare, Vetenskapsrådet
Mats Hammar
dekanus, Medicinska fakulteten, Linköping universitet
Bengt Järvholm
dekanus, Medicinska fakulteten, Umeå universitet
Olle Larkö
dekanus, Medicinska fakulteten, Göteborgs universitet
Göran Magnusson
dekanus, Medicinska fakulteten, Uppsala universitet
Britt Skogseid
vicerektor, Uppsala universitet
Karl Tryggvason
dekanus, Karolinska institutet
UNT 9/1 2010
dekanus, Medicinska fakulteten, Lunds universitet
Håkan Billig
huvudsekreterare, Vetenskapsrådet
Mats Hammar
dekanus, Medicinska fakulteten, Linköping universitet
Bengt Järvholm
dekanus, Medicinska fakulteten, Umeå universitet
Olle Larkö
dekanus, Medicinska fakulteten, Göteborgs universitet
Göran Magnusson
dekanus, Medicinska fakulteten, Uppsala universitet
Britt Skogseid
vicerektor, Uppsala universitet
Karl Tryggvason
dekanus, Karolinska institutet
UNT 9/1 2010