Statens ensidiga forskningssatsningar på ”excellens” och ”spets” de senaste åren har resulterat i att forskningsresurser koncentrerats till ett fåtal redan väl etablerade forskare. Detta har dessvärre gjort det svårt för juniora forskare att erhålla anslag till forskning och tjänster. Utöver detta har omfattande förändringar i hur universiteten får anställa juniora forskare gjorts, vilket ytterligare försämrar denna grupps möjligheter att etablera sig inom den akademiska världen.
Som tidigare beskrivits i flera dagstidningar, har den statliga forskningsfinansieringen förändrats se senaste året, från att ge små bidrag till många forskare till större satsningar på ett lågt antal väletablerade ”excellenta” forskare och redan starka forskningsmiljöer eller temacentra.
Ordet excellent har oftast likställts med stark bakgrund snarare än framtida potential. Några få äldre forskare har därmed fått stora resurser till egen forskning samt för att anställa yngre forskare i syfte att säkra Sveriges framtida position som stark forskningsnation.
Stöd från en redan väletablerad forskare har därför blivit en avgörande faktor för en yngre forskares framtida karriär. En yngre forskare som anställs av en redan etablerad forskare hamnar dock lätt i beroendeställning med små utsikter att skapa en självständig forskningsprofil med innovationspotential. Systemet riskerar också bidra till enkelspårigt tänkande, godtycklighet och nepotism. Riktade tjänster inom starka forskningsmiljöer får därför aldrig ersätta oberoende tjänster för unga forskare.
Samtidigt som principerna för forskningsfinansieringen radikalt har förändrats har också universitetens möjlighet att utlysa visstidsanställningar tagits bort. Tidigare har flera typer av tjänster undantagits las (Lagen om anställningsskydd).
Detta har gjort det möjligt för universiteten själva och även Vetenskapsrådet att utlysa tidsbegränsade anställningar (till exempel forskarassistenttjänster och sexåriga forskartjänster från Vetenskapsrådet).
För forskare inom medicinsk fakultet har detta inneburit att en tillsvidareanställning erhållits först efter en förhållandevis lång tidsperiod. Detta skulle kunna ses som negativt men vi menar att fördelarna med de tidsbegränsade anställningarna är många och att de klart överstiger fördelarna med det nya systemet. Denna möjlighet finns inte längre.
Det tar lång tid att utvecklas till en bra forskare och den egna utvecklingen gynnas av vistelser i olika miljöer. Det tar också tid att etablera en egen och oberoende forskningslinje. De tidsbestämda tjänsterna som tidigare kunnat sökas i konkurrens har bidragit till en hög forskningskvalitet. De har gynnat internationell rörlighet och även säkerställt att forskartjänster har tilldelats de mest framgångsrika och lovande yngre forskarna.
Utan undantag för las kommer urvalet av vem som ska anställas tillsvidare ske på ett mycket tidigt stadium i forskarkarriären. Stöd från en redan väletablerad forskare blir då en avgörande faktor för anställning. Därför kommer ett urval tidigt i karriären att minska den internationella rörligheten hos unga forskare.
Dessvärre kommer ett tidigt urval även att öka risken betydligt för att de som väljs till att bli forskare inte blir de som har störst potential utan de som upprätthåller en redan etablerad forskningslinje. Detta begränsar juniora forskares möjligheter till att bedriva självständig och nyskapande forskning, vilket får negativa konsekvenser för Sverige.
Vi begär att regeringen låter universiteten få behålla undantaget från Lagen om anställningsskydd för vissa tjänster. I forskningssammanhang är den inte förenlig med internationell konkurrenskraft. Låt Vetenskapsrådet på nytt utlysa de fyraåriga forskarassistenttjänsterna och de sexåriga rådstjänsterna, vilka tidigare utlystes i nationell konkurrens.
Dessa tjänster fyllde ett oerhört viktigt syfte i och med att de gav en möjlighet att genomföra oberoende forskning. Dessutom medförde de arbetsro, frihet och risktagande, vilka alla gynnar kreativitet och innovation. En fyra- eller sexårig tjänst är i praktiken tryggare än en tillsvidaretjänst med några månaders uppsägningstid.
För att öka juniora forskarnas möjlighet att tävla om statligt finansierade forskningsanslag bör forskare som söker forskningsmedel bedömas i olika grupper enligt det system som exempelvis används av det Europeiska forskningsrådet. Där delas de sökande in i tre kategorier; 2–7, 8–12, och mer än 12 år efter disputation. Detta system leder till att yngre forskare konkurrerar med varandra i stället för med etablerade professorer. Några privata finansiärer, till exempel Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, har uppmärksammat problemet för unga forskare och utlyser nu anslag för unga. Men tjänstestrukturen matchar inte dessa satsningar.
Utbildningsminister Jan Björklund har vid ett flertal tillfällen beskrivit att staten i framtiden kommer att satsa ännu mer på ”spets” inom forskningen. Det låter bra, men det görs inte genom att ensidigt satsa på redan väletablerade forskningsledare och -konstellationer. Risken är då stor att Sverige förlorar en hel generation forskare och under lång tid framöver kommer att ha brist på fria forskare med de nyskapande idéer som leder till vetenskapliga genombrott.
Susanne Gabrielsson
docent, fd ordförande Junior Faculty
Maja Jagodic
med dr, ordförande JF
Malin Flodström-Tullberg
docent
Mattias Svensson
docent
Annica Gad
med dr
Maria Johansson
docent
Lena Bergqvist
läkare, med dr
Junior Facultys styrgrupp
UNT 14/2 2012