Debatt: Rädda miljön vid Skarholmen

Ska allmänintressen och ideellt bedriven ungdomsverksamhet inskränkas genom anläggandet av en stor marina och ett hotell?

Ska kommunens avsikter att upphäva strandskyddet genomföras, något som är i strid med uttalade önskemål från naturskyddshåll att Skarholmen får vara öppen för bad och som utsiktsplats?

Den nyligen presenterade detaljplanen ger anledning till oro för utvecklingen vid detta av Uppsalaborna så uppskattade område. Det är visserligen lovvärt att kommunen genom röjningsåtgärder vill göra stranden mot Lyssnaängsbadet mer åtkomlig. Likaså att en cirka 150 meter lång brygga planeras nedanför restaurangen för att underlätta för allmänheten att nå fram till vattnet. Men då får inte en stor pontonbrygga samt en skog av båtmaster skymma sjölandskapet med dess kilometervida vattenytor.

En marina sedd från sjösidan kommer också, tillsammans med det nya trevåningshotell som kommunen vill ge tillstånd till, att helt förändra anblicken av Ekolns norra strand.

Medan de etablerade båtklubbarnas hamnområden ligger tillbakadragna och harmoniskt insmugna i landskapet kommer de nya anläggningarna med sina dominerande lägen att kraftigt störa den nuvarande strandkonturen. Marinan förefaller både onödig och opraktisk. Från sjösäkerhetssynpunkt är dess tänkta placering olämplig. Den blir oskyddad för de förhärskande sydliga och sydvästliga vindarna, som på Ekoln kan bli nog så hårda. Förtöjda båtar blir myc­ket utsatta för sjögång. Erfarenheter från år 2005, då Uppsala segelsällskaps (USS) pontoner förstördes, visar på svårigheterna att få en pontonbrygga att under längre tid klara hårda vindförhållanden.

Som motivering för marinan anges i planen främst tre behov: fler båtplatser, en gästhamn samt en sjömack. Mot dessa krav kan flera invändningar resas.

Behovet av båtplatser har hittills lösts utan större svårigheter. Det är visserligen ofta kö på vårarna, men platser har regelmässigt gått att ordna från de befintliga båtklubbarnas sida. Olika möjligheter finns dessutom att öka deras båtplatser. En bra gästhamn finns redan med fler platser än som brukar efterfrågas.

Sedan lång tid tillhandahåller Ekolns Segelklubb (ESK) platser för gästande båtar. Här finns service i form av sanitär anläggning, klubbhus med kök samt rum för samvaro. Gästhamnen har fått högsta betyg i Gästhamnsguiden för Sverige.

En sjömack behöver ha ett skyddat läge och möjlighet för tankbilar att lätt ta sig fram till bränslepumparna. Både Uppsala motorbåtsällskap (UMS) och USS har utarbetat förslag som tillgodoser dessa behov. Det förslag som anges i detaljplanen är däremot rent olämpligt. Att tanka vid sjögång ute vid den avsedda bryggan blir svårt och riskabelt för vattenmiljön. Det nära läget till ESK:s strand och badbrygga innebär också fara för båtolyckor.

Mest kontroversiell är emellertid själva placeringen av marinan, eftersom båtklubbarnas tävlingsverksamhet hindras.

Den bedrivs under hela säsongen. Det är träningssegling, ungdomssegling och mästerskapssegling i många former, bland annat med SM-status. Funktionärer, domare och publik måste kunna följa tävlingarna från land. Detta omöjliggörs om en marina placeras så att den blockerar start- och målområdena. På många punkter föreligger således en konflikt mellan å ena sidan entreprenörintressen och å andra sidan intressen som representerar sekelgamla folkrörelser för naturvård, sjösport och det rörliga friluftslivets verksamheter präglade av mycket ideellt­ arbete.

De områden båtklubbarna disponerar vid Skarholmen bestod vid 1900-talets början mest av några vassruggar och ett antal berghällar. Genom frivilligt arbete och med egna ekonomiska medel har markplanering, muddring, pålning och byggnadsarbeten utförts. Resultatet är tre stora och välskyddade hamnar för fritidsbåtar med klubbhus, mast- och upptagningskranar. Förutom cirka 1 600 båtplatser finns också gräsytor med utrymme för ungdomsverksamhet och social samvaro. Skarholmen har blivit ett veritabelt centrum för det stora intresse som Uppsalaborna har av sjösport i alla former.

Kommunens uppgift är både att utveckla och förvalta. Det får då inte innebära att den främst går entreprenörernas ärenden och förringar eller försvårar resultaten av de ideella organisationernas arbete och planering vid Skarholmen. Det är exempelvis anmärkningsvärt att kommunens byggnadsnämnd vill gå restaurangägarna till mötes i deras önskan att förvärva tomten vid Skarholmen.

Ett motsvarande köp av mark har tidigare förvägrats båtklubbarna, trots deras långvariga arrendeinnehav och de stora anläggningsarbeten de utfört.

Likaså anges i planen att antalet parkeringsplatser för allmänheten ska minskas för att hotellets behov ska tillgodoses.

Mängder av natur- och friluftsmänniskor vill nyttja Skarholmsområdet: strandvandrare, vindsurfare och båtentusiaster med farkoster av skiftande storlek under sommartid, skridskoåkare och isjaktsseglare under vintertid. Många söker sig också till Skarholmen med dess höga läge för att njuta av vyerna över Ekoln, få kontakt med stranden och med sjösporterna. I dessa sammanhang har önskemål framförts att båtklubbarnas staket ska rivas för att intresserade inte ska utestängas från bryggorna.

Detta går dock stick i stäv med nödvändiga skyddsåtgärder från båtfolkets sida. Klubbmedlemmarna går under hela båtsäsongen nattvakt mot intrång och stöld, sex personer varje natt, två från varje klubb. Båtklubbarna är emellertid positiva till allmänhetens intresse för deras aktiviteter. En lösning kan vara att grindarna hålls öppna under dagtid.

Det viktigaste i den pågående planeringsprocessen är att inga förhastade beslut fattas som gör Skarholmsområdet mindre tillgängligt för allmänheten. Att planarbetet bör göras om framgår av remissvaren. Här finns invändningar av en sådan omfattning att en samlad planering för hela Skarholmsområdet efterfrågas. Riskanalyser samt ekologiska och miljömässiga utredningar bör då läggas till grund om en för framtiden hållbar utveckling ska kunna åstadkommas. Det är nödvändigt att detaljplaneförslaget återförs till en nystart innefattande hela Ekolns norra strandområde. I det arbetet måste representanter för naturskydd, sjösport och byggnadsmiljöfrågor få ingå med sin sakkunskap.

Lars H Ericsson
ordf Uppsala Sjösportföreningars Samarbetskommitté
Marianne Kahn
ordf Naturskyddsföreningen Uppsala
Hans Norman
styrelseledamot Uppsalakretsen av Svenska Kryssarklubben
Bengt-Åke Nylander
ordf Uppsalakretsen av Svenska Kryssarklubben
UNT 3/6 2010