Vill vi verkligen ställa tillbaka klockan? Det är den naturliga frågan att ställa sig när Socialdemokraterna i sitt budgetförslag återigen säger sig vilja lagstifta om rätt till heltid. Hela förslaget känns som en återgång till en tid med mindre rörlighet på arbetsmarknaden. I ett samhälle där alla jobbar heltid, åtta till fem, blir det svårare att handla på kvällen, gå ut och äta och göra mycket annat som vi vant oss vid. Väldigt få människor skulle acceptera det.
Dessutom ser den moderna arbetsmarknaden annorlunda ut i dag än den gjorde tidigare. Unga vill ofta arbeta en period, kanske ut och resa, för att sedan komma tillbaka och jobba.
I mitt arbete med Lärarförmedlarna möter jag både yngre och äldre som vi hyr ut som vikarier till skolor och förskolor. Vi sysselsätter fler än 500 personer under ett år. De flesta av dem är deltidsanställda. Spridningen är stor. En del är nyutexaminerade och för dem fungerar vi som en språngbräda ut mot arbetsmarknaden.
Vår roll blir nästan som en arbetsförmedling. Vi slussar in folk på arbetsmarknaden och slussar ut dem till nya jobb. De får en möjlighet att träffa flera olika arbetsgivare och skaffa sig en ryggsäck med erfarenheter. Andra har redan lång erfarenhet och får möjlighet att pröva på nya sätt att arbeta, nya pedagogiska metoder och framför allt skapa karriärvägar som inte finns annars.
Flera av dem som arbetar hos oss har en fot i skolans värld och en fot någon annanstans på arbetsmarknaden. Andra är studerande och extraknäcker som vikarier. För dem blir jobbet som vikarie i skolan en extrainkomst, men också ett sätt att bygga upp sitt värde på arbetsmarknaden. Dessutom finns en stor frihet att välja hur mycket man vill jobba.
Jag beskriver detta för att visa att den flexibilitet vi erbjuder som arbetsgivare blir en fördel för våra anställda. Givetvis är det också något våra kunder efterfrågar.
Våra kunder ställer höga krav på oss. Låt oss säga att en lärare i franska är sjuk ? då kan inte vi skicka en lärare i hemkunskap som ersättare. Det här innebär att det kan bli svårt att få ihop tillräckligt med timmar för en heltidstjänst i vissa ämnen. I matematik och NO är det sällan ett problem. Men skolan består ju av fler ämnen än så. I smalare ämnen som filosofi eller psykologi kan det vara betydligt svårare. Med en lag om rätt till heltid är det tveksamt om vi skulle kunna tillföra värde på samma sätt som vi gör i dag.
Återigen handlar det om hur samhället ser ut. I dag ställs det ofta väldigt specifika krav eftersom samhället är kunskapsstyrt. Och det är helt rimligt. Självklart ska skolor ställa krav på att få lärarvikarier som kan sitt ämne.
Dessutom kan det ju vara värt att påpeka att skolan har två terminer. Undervisningen är helt enkelt inte igång hela året. Av det skälet blir det extra svårt att erbjuda heltidstjänster för oss som hyr ut personal till skolan.
Vi har också många barnskötare anställda. Av dem är en stor grupp kvinnor med invandrarbakgrund som har utbildat sig till barnskötare. En del av dem har aldrig tidigare haft ett jobb i Sverige. Jag upplever att det viktigaste för dessa kvinnor är att få ett jobb, inte att få ett heltidsjobb. De vet nämligen att jobberfarenheten är den viktigaste nyckeln för dem, för att få in en fot på arbetsmarknaden.
Det här tycks Socialdemokraterna ha glömt med sitt förslag. Att det för väldigt många människor finns ett egenvärde i att få ett jobb.
Framför allt har samhället förändrats. Våra krav på kompetens och service ser annorlunda ut. Men också våra behov och mål i arbetslivet. Arbetsmarknaden ger utrymme för betydligt mer flexibilitet i dag än tidigare ? helt enkelt för att vi efterfrågar det. Varför ta bort den?
Patricia Kimondo
vd Lärarförmedlarna
UNT 7/10 2011
Patricia Kimondo.
Vill vi verkligen ställa tillbaka klockan? Det är den naturliga frågan att ställa sig när Socialdemokraterna i sitt budgetförslag återigen säger sig vilja lagstifta om rätt till heltid. Hela förslaget känns som en återgång till en tid med mindre rörlighet på arbetsmarknaden. I ett samhälle där alla jobbar heltid, åtta till fem, blir det svårare att handla på kvällen, gå ut och äta och göra mycket annat som vi vant oss vid. Väldigt få människor skulle acceptera det.
Dessutom ser den moderna arbetsmarknaden annorlunda ut i dag än den gjorde tidigare. Unga vill ofta arbeta en period, kanske ut och resa, för att sedan komma tillbaka och jobba.
I mitt arbete med Lärarförmedlarna möter jag både yngre och äldre som vi hyr ut som vikarier till skolor och förskolor. Vi sysselsätter fler än 500 personer under ett år. De flesta av dem är deltidsanställda. Spridningen är stor. En del är nyutexaminerade och för dem fungerar vi som en språngbräda ut mot arbetsmarknaden.
Vår roll blir nästan som en arbetsförmedling. Vi slussar in folk på arbetsmarknaden och slussar ut dem till nya jobb. De får en möjlighet att träffa flera olika arbetsgivare och skaffa sig en ryggsäck med erfarenheter. Andra har redan lång erfarenhet och får möjlighet att pröva på nya sätt att arbeta, nya pedagogiska metoder och framför allt skapa karriärvägar som inte finns annars.
Flera av dem som arbetar hos oss har en fot i skolans värld och en fot någon annanstans på arbetsmarknaden. Andra är studerande och extraknäcker som vikarier. För dem blir jobbet som vikarie i skolan en extrainkomst, men också ett sätt att bygga upp sitt värde på arbetsmarknaden. Dessutom finns en stor frihet att välja hur mycket man vill jobba.
Jag beskriver detta för att visa att den flexibilitet vi erbjuder som arbetsgivare blir en fördel för våra anställda. Givetvis är det också något våra kunder efterfrågar.
Våra kunder ställer höga krav på oss. Låt oss säga att en lärare i franska är sjuk ? då kan inte vi skicka en lärare i hemkunskap som ersättare. Det här innebär att det kan bli svårt att få ihop tillräckligt med timmar för en heltidstjänst i vissa ämnen. I matematik och NO är det sällan ett problem. Men skolan består ju av fler ämnen än så. I smalare ämnen som filosofi eller psykologi kan det vara betydligt svårare. Med en lag om rätt till heltid är det tveksamt om vi skulle kunna tillföra värde på samma sätt som vi gör i dag.
Återigen handlar det om hur samhället ser ut. I dag ställs det ofta väldigt specifika krav eftersom samhället är kunskapsstyrt. Och det är helt rimligt. Självklart ska skolor ställa krav på att få lärarvikarier som kan sitt ämne.
Dessutom kan det ju vara värt att påpeka att skolan har två terminer. Undervisningen är helt enkelt inte igång hela året. Av det skälet blir det extra svårt att erbjuda heltidstjänster för oss som hyr ut personal till skolan.
Vi har också många barnskötare anställda. Av dem är en stor grupp kvinnor med invandrarbakgrund som har utbildat sig till barnskötare. En del av dem har aldrig tidigare haft ett jobb i Sverige. Jag upplever att det viktigaste för dessa kvinnor är att få ett jobb, inte att få ett heltidsjobb. De vet nämligen att jobberfarenheten är den viktigaste nyckeln för dem, för att få in en fot på arbetsmarknaden.
Det här tycks Socialdemokraterna ha glömt med sitt förslag. Att det för väldigt många människor finns ett egenvärde i att få ett jobb.
Framför allt har samhället förändrats. Våra krav på kompetens och service ser annorlunda ut. Men också våra behov och mål i arbetslivet. Arbetsmarknaden ger utrymme för betydligt mer flexibilitet i dag än tidigare ? helt enkelt för att vi efterfrågar det. Varför ta bort den?
Patricia Kimondo
vd Lärarförmedlarna
UNT 7/10 2011