Under 2011 och 2012 diskuterades fusk vid högskolor och universitet flitigt. Studenter målades ut i media som att de ägnade stor del av sin tid åt att fuska sig igenom sina utbildningar. En förvanskad bild som knappast bidrar till lösningar. Bakgrund till debatten var Högskoleverkets (numera Universitetskanslerämbetet) rapport Disciplinära åtgärder mot studenter (2011: 10 R). Uppsala studentkår påpekade i en debattartikel, Studentfusk överdrivs (UNT 19/1 2012), att siffran rörande de studenter som fuskar, sett över landet är mycket låg, framför allt i relation till det totala studentantalet.
Enligt Högskoleverkets rapport från 2011 ansåg lärosätena att några av de viktigaste åtgärderna för att stävja fusk var ”utbildning, information och förebyggande verksamhet framför sanktioner”. Uppsala studentkår instämmer i detta, och tror också därför att det är viktigt att det finns universitetsgemensamma riktlinjer kring fusk och plagiat. Vid Uppsala universitet existerar inga sådana riktlinjer.
I stället har universitetet just nu rekommendationer om hur ärenden rörande fusk och plagiat behandlas. Rekommendationer vilka inte alla lärare och studenter känner till och som dessutom inte följs konsekvent.
Från institutionernas håll råder ingen tydlighet kring vad som händer när disciplinnämnden kommit fram till att studenten fuskat eller plagierat. Det innebär att studenter, beroende på vilken institution de läser vid, hanteras olika i disciplinärenden.
I ett större perspektiv skapar den här ordningen en absurd situation. Det skulle aldrig accepteras att andra myndigheter gjorde bedömningar på samma godtyckliga sätt.
Det är inte svårt att tänka sig den förvirring som råder hos studenterna om inte ens lärarna vet hur man ska agera. Rättsäkerhet vid misstankar om fusk eller plagiat hos studenter är inte viktigt enbart för att konsekvenserna är allvarliga, utan även för att brist på information tar fokus från studierna.
Det är en fråga om utbildningskvalitet när såväl lärare som studenter är osäkra på regler och processer som direkt handlar om avstängning från studier.
I Ann-Sofie Henrikssons rapport Att förebygga plagiat i studentarbeten – en pedagogisk utvecklingsmöjlighet betonas vikten av förebyggande åtgärder inom ramen för utbildningen. Det ska vävas in i utbildningen och inte sluta som enstaka åtgärder utan uppföljning.
I slutändan handlar det om att höja kvaliteten i den akademiska utbildningen där studenter blir säkra och skickliga på att hantera vetenskapliga texter. Tillsammans med förebyggande åtgärder är det avgörande för rättssäkerheten att det finns ett centralt regelverk kring fusk och plagiat.
Ingen vid Uppsala universitet kan vara nöjd med att studenterna behandlas godtyckligt vid allvarliga ärenden. Speciellt när konsekvenserna kan komma att bli så stora, socialt såväl som ekonomiskt.
Riktlinjer för hur man behandlar studenter vid disciplinärenden måste finnas och vara gällande vid ett av Sveriges största lärosäten. I slutändan handlar det om kvaliteteten inom den högre utbildningen.
Yasmin Hussein
vice ordförande med utbildningspolitiskt ansvar, Uppsala studentkår
UNT 18/3 2013