Jag läste med gillande UNT:s ledare (4/5) om skolverkets förslag till förbättring av betygssystemet. Förslagen är bra men innebär också nya risker.
Huvudproblemet, som jag ser det, är att det nya systemet fokuserar på de sämsta kunskaperna i varje ämne på ett olyckligt och ologiskt sätt. När det infördes var jag förvånad över denna regel. Jag hoppades (optimistiskt?) att den var en reaktion på den tills dess förhärskande ideologin att man i olika sammanhang skulle fokusera på elevernas styrkor. Denna vänliga tanke ledde till att varken skolan eller eleverna hade något verkligt incitament att ta itu med eventuella kunskapsbrister, utan det legitimerade att stoppa huvudet i sanden och blunda för problem.
Det nya betygssystemet gör alltså tvärtom. Genom att betyget i huvudsak styrs av den sämsta delen av kunskapskraven i ett ämne så bör det bli ett incitament för både lärare och elever att satsa på att förbättra de svagaste delarna. Men även detta verkar helt feltänkt. En annan logisk konsekvens är ju att eleverna inte har någon motivation att anstränga sig i de delar av ämnet där de är förhållandevis bra. Detta är ett av huvudfelen med systemet; normalt är det ju bra att förbättra sig på det man redan är bra på, och det är viktigt att betygssystemet uppmuntrar det.
Ett system som kräver minimikunskaper i alla delar för ett visst betyg verkar rimligt för vissa yrkesutbildningar. Men för allmänna utbildningar som grundskola är systemet orimligt. Det rimliga är, vilket väl varit underförstått i alla tidigare betygssystem jag känner till, att betyget är ett slags medelvärde (av lärarens bedömning snarare än en formel) av kunskaper och färdigheter inom alla olika delar av ämnet. Det är också ett sådant system som ger elever incitament att arbeta både med områden de är bra och dåliga på - betyget kan påverkas av insatser i båda fallen.
Jag har varit förvånad över att dessa aspekter inte fick någon uppmärksamhet när betygssystemet infördes, även om kritiken mot systemet har växt de senaste åren. Jag förstår också poängen med att inte ändra för ofta, utan låta ett nytt system få fungera ett tag. Men jag hoppas att det nu blir en förändring och förbättring.
Men jag ser risker med det också. Jag misstänker att ett motiv bakom dagens regler kan ha varit att försöka hålla nere betygen och motverka betygsinflation genom att göra det svårare att få höga betyg. En förändring kommer att ge många högre betyg, och det finns risk att nedre delen av betygsskalan blir dåligt utnyttjad, utan att det beror på bättre kunskaper. Lärarnas minskade auktoritet samt den fria konkurrensen mellan skolor borde vara faktorer som gör det ännu svårare att hålla igen nu än tidigare. Så nya åtgärder mot betygsinflation är nog nästa problem att diskutera.
Svante Janson
Professor i matematik